Haparanda
Oj, var ska jag börja! Jag såg nu att jag var nog inte helt vaken när jag skrev förra inlägget, hihi! Men det är kanske förståligt!
Lördag
Det blev en tidig morgon, så som tillhör agilitytävlingar. Vi skulle vara i Happis klockan sju var planen,
tjejen jag skulle åka med, som var från Pite, kom redan halv sex och hämtade mig, så vi var framme redan vid kvart i sju. Himla bra! Vi fick väldigt bra platser på den lilla yta som fanns.
Dessutom skulle jag mäta in Xanté. Inga större problem, hon tror ju att alla människor är till för henne. Domaren tog t o m fram mätstickan, även om jag inte trodde att det skulle behövas. någonstans till 53cm mätte hon, så det var ju ingen fråga om något annat än Large. Den förhoppningen var det länge sedan jag gav.
Det kändes ganska bra att få köpa sin allra första egna tävlingsbok!
Det var två stycken finska domare som dömde, vilket jag tyckte skulle bli spännande. Och de gjorde inte mig besviken. Banorna överlag var väldigt flytiga.
Första klass på tävlingen var Hopp 1 L.
Jag trodde att de var small och medium som började men så var alltså inte fallet.
När jag ser banbyggnaden utanför så står det hopp -hopp- tunnel i en rätt rak linje, men man ska inte ta tunneln utan muren i stället. Men när jag väl kom in på banan var det inga större problem. Det låg inte alls i linje.
Annars kändes det ganska ok, inga överdrivet svåra passager eller byten.
Starten flyter på bra men jag märker att Xante är ganska het, och efter tunneln så stod det två hinder med 90graders vinkel men ganska lång mellan och man skulle emellan dom och ta säcken. Jag hade inte sett det som en fara men när vi kommer så långt, så kommer jag för långt upp mot hindet och blir lite stillastående, och ser samtidigt hur Xantés blick bara är mot det hindret och hinner inte reagera mer innan hon seglar vackert över det.
Fortsättningen av banan blir ganska avslappnad och lugn.
De hade lagt upp det så att alla klass ett-ekipage skulle få köra först, så det blir i ordning Hp 1 L-M-S och sedan
Ag1 L-M-S
Så ganska snart blev det vår tur igen.
Den banan tyckte jag var som en klass ett ska vara; snabb med flyt, okej byten men ändå lite tankeverksamhet.
Det var bara till att springa järnet och få Xante med mig.
Fram till slalomen hade det gått ganska bra, men där blir det fel och jag tar om, tappar med det oxå en hel tid.
Hon tog kontaktfälten fint, så som jag vill och det kändes som jag hade henne mer med mig.
Hade vi inte haft de fem felen så hade vi varit topp 5 och haft pinne, så jag var ganska nöjd med att vi nu slutade tolva. Bara att känna att tiden räcker till kändes såå skönt.
Så klockan var någonstans kring 12-13 och jag var klar, men då skulle ju tvåan köra och med det tjejen jag åkte med.
Men klockan 15 så lämnde vi ridhuset och intog IKEA istället! Det är ju ett måste om man är i Haparanda.
Dessutom passade vi på att äta där. Jag var såå hungrig, så ikeas köttbullar satt finfint!
Jag köpte en ram så att jag nu har ramat in Xantes LP, lådor att förvara min foto i, som jag har varit på jakt efter länge. Satte ihop när jag kom hem (lagom tankeverksamhet) och det passade!! ÄNTLIGEN!
klicka så blir den större
Klockan rann iväg och väl ute därifrån körde vi till vandrarhemmet.
och vilket mysigt vandarhem som vi kom till.
Vi kunde gå längs en liten stig som ägaren hade plöjt upp bara för att han skulle ha hundar på besök.
Sjukt trött efter en lång dag, la jag mig i sängen och skulle så småningom så melodifestivalen.
Men jag nickade till ett antal gånger, innan jag väl kröp ner i sängen.
Söndag
klockan ringde redan halv sju, och då ville jag verkligen inte stiga upp. Vi hade beställt frukost till sju, så vi började med att ta en promenad. Det var verkligen ett mysigt ställe, ännu mer när man gick i soluppgången, med nysnö och det bara glittrade... Dessutom såg vi en ren, men som tur var såg inte hundarna den.
Klockan halv åtta, körde vi till ridhuset igen, och termometern stod på -17grader. Konstigt att jag frös?!
Den första klassen för oss idag var agility.
Åter igen en klurig start, men Xante var mycket mer följsam idag, och hela loppet bara flöt på. Tyvärr gjorde jag några handlingsmissar, men jag har såå svårt att bedöma avstånd och vet hur långt jag hinner. Jag hade tänkt något helt annat, men så blev det inte riktigt. När jag kom av banvandringen så hade jag inte riktigt bestämt hur jag skulle göra och det gör ju inte saken mycket lättare.
När vi gick i mål, så var jag bara såå nöjd! En bra magkänsla, som jag vill känna fler gånger.
Det var en lång nervös väntan. Jag kastades mellan att vilja att det skulle gått bra men ändå vill jag ju inte ha pinnarna riktigt än.
Som jag sa till en kompis: Jag vill vinna, men inte få pinnarna
Det resutlerade i att vi blev fyra och fick en pinne, men så här i efterhand så gör det inte så mycket.
För nu har vi inga mer tävlingar inplanerade och vi kan träna en massa. Vi är långt i från redan för att klassa upp som det är idagsläget.
Hopploppet en stund senare
En start till som var lite klurig, dessutom en svår slalom igång, där de kom i en hög fart och slalomen stod i vinkel så de kom i andra/tredje porten. Det var jag lite kritisk till i klass ett, men man får göra sitt bästa efter förutsättningarna. Xante glider alldels för långt ut och hamnar förbi hindret in mot slalomen och jag skulle samla upp, och det blir helt enkelt bara jättestruligt, men hon sätter ingången.
Men så går hon ut i mitten, och jag tar om, får en vägran och tar om går igenom och går bra fram till nästsista porten då går hon ut igen. Tydlgien var muren väldigt lockande och det var flera hundar som gick ur för att ta muren.
Rent handlingsmässigt kändes detta loppet bättre stundtals.
Vi blev tia på sista loppet med knappt 20 fel, både hinder och tidsfel. Dock var det bara tre av 50 hundar som klarade referenstiden, vilket jag tycker är ganska snålt i klass ett. Inte en enda hund kom igenom felfri dvs inte en enda pinne...
När jag och Xante var klara tog en jag en promenad bort till ett ställe som hette Candy World. En stor lagerlokal fylld med godis och sötsaker. Var ju bara tvungen att gå inom.... =)
Var inom en djuraffär oxå och Xante fick ett par tuggben och ett grisöra, det tyckte jag hon var värd.
Precis hela dagen har det snöat och stormat, hemvägen var lite jobbig med mycket snö och snörök. Ett tag var det dessutom kö efter en plogbil. Väl hemma hade det snöat en massa här oxå, säkert en dm.
I kväll har jag inte gjort många knopp utan tog en dusch, pratat med syrran och helt enkelt slappat, för till veckan blir det ett sjuhelsikespluggande.
Summa sumarum över denna helg.
Xante är duktig, hennes matte mindre bra. Vi behöver träna en massa. Men ett faktum är när det stämmer så går det bra. Hon är snabb men inte snabbast. Behöver få en massa rutin över olika situationer.
jag behöver tänka mer på min handling och min placering, jag hinner inte så mycket som jag kanske vill i många situationer. Inte heller lita på att Xante fixar själv, för det gör hon inte, även om det bara står ett hinder och inget annat.
Men attans vad nöjd jag är med min lilla tjej!
Lite annat jag tänkt på:
- Många som sätter hundar VÄLDIGT nära första hindret.
- Flera som inte går banvandringen som de tänker göra
- Springer du, så springer hunden, står du stilla så sänker hunden farten.
- Kontaktfält och slalom är A och O.
Helgen har bjudit på många skratt och trevligt sällskap. Jag är positivt överraskad på de finska domarna och banorna. Det vill jag ha mera av!
Jag vill verklgien tävla mera, detta har bara gjort att jag fått blodad tand. jag hade lite glömt hur roligt det kan vara.
Filmer kommer när jag listat ut hur man gör....
Så länge går det att titta här
Lördag
Det blev en tidig morgon, så som tillhör agilitytävlingar. Vi skulle vara i Happis klockan sju var planen,
tjejen jag skulle åka med, som var från Pite, kom redan halv sex och hämtade mig, så vi var framme redan vid kvart i sju. Himla bra! Vi fick väldigt bra platser på den lilla yta som fanns.
Dessutom skulle jag mäta in Xanté. Inga större problem, hon tror ju att alla människor är till för henne. Domaren tog t o m fram mätstickan, även om jag inte trodde att det skulle behövas. någonstans till 53cm mätte hon, så det var ju ingen fråga om något annat än Large. Den förhoppningen var det länge sedan jag gav.
Det kändes ganska bra att få köpa sin allra första egna tävlingsbok!
Det var två stycken finska domare som dömde, vilket jag tyckte skulle bli spännande. Och de gjorde inte mig besviken. Banorna överlag var väldigt flytiga.
Första klass på tävlingen var Hopp 1 L.
Jag trodde att de var small och medium som började men så var alltså inte fallet.
När jag ser banbyggnaden utanför så står det hopp -hopp- tunnel i en rätt rak linje, men man ska inte ta tunneln utan muren i stället. Men när jag väl kom in på banan var det inga större problem. Det låg inte alls i linje.
Annars kändes det ganska ok, inga överdrivet svåra passager eller byten.
Starten flyter på bra men jag märker att Xante är ganska het, och efter tunneln så stod det två hinder med 90graders vinkel men ganska lång mellan och man skulle emellan dom och ta säcken. Jag hade inte sett det som en fara men när vi kommer så långt, så kommer jag för långt upp mot hindet och blir lite stillastående, och ser samtidigt hur Xantés blick bara är mot det hindret och hinner inte reagera mer innan hon seglar vackert över det.
Fortsättningen av banan blir ganska avslappnad och lugn.
De hade lagt upp det så att alla klass ett-ekipage skulle få köra först, så det blir i ordning Hp 1 L-M-S och sedan
Ag1 L-M-S
Så ganska snart blev det vår tur igen.
Den banan tyckte jag var som en klass ett ska vara; snabb med flyt, okej byten men ändå lite tankeverksamhet.
Det var bara till att springa järnet och få Xante med mig.
Fram till slalomen hade det gått ganska bra, men där blir det fel och jag tar om, tappar med det oxå en hel tid.
Hon tog kontaktfälten fint, så som jag vill och det kändes som jag hade henne mer med mig.
Hade vi inte haft de fem felen så hade vi varit topp 5 och haft pinne, så jag var ganska nöjd med att vi nu slutade tolva. Bara att känna att tiden räcker till kändes såå skönt.
Så klockan var någonstans kring 12-13 och jag var klar, men då skulle ju tvåan köra och med det tjejen jag åkte med.
Men klockan 15 så lämnde vi ridhuset och intog IKEA istället! Det är ju ett måste om man är i Haparanda.
Dessutom passade vi på att äta där. Jag var såå hungrig, så ikeas köttbullar satt finfint!
Jag köpte en ram så att jag nu har ramat in Xantes LP, lådor att förvara min foto i, som jag har varit på jakt efter länge. Satte ihop när jag kom hem (lagom tankeverksamhet) och det passade!! ÄNTLIGEN!
klicka så blir den större
Klockan rann iväg och väl ute därifrån körde vi till vandrarhemmet.
och vilket mysigt vandarhem som vi kom till.
Vi kunde gå längs en liten stig som ägaren hade plöjt upp bara för att han skulle ha hundar på besök.
Sjukt trött efter en lång dag, la jag mig i sängen och skulle så småningom så melodifestivalen.
Men jag nickade till ett antal gånger, innan jag väl kröp ner i sängen.
Söndag
klockan ringde redan halv sju, och då ville jag verkligen inte stiga upp. Vi hade beställt frukost till sju, så vi började med att ta en promenad. Det var verkligen ett mysigt ställe, ännu mer när man gick i soluppgången, med nysnö och det bara glittrade... Dessutom såg vi en ren, men som tur var såg inte hundarna den.
Klockan halv åtta, körde vi till ridhuset igen, och termometern stod på -17grader. Konstigt att jag frös?!
Den första klassen för oss idag var agility.
Åter igen en klurig start, men Xante var mycket mer följsam idag, och hela loppet bara flöt på. Tyvärr gjorde jag några handlingsmissar, men jag har såå svårt att bedöma avstånd och vet hur långt jag hinner. Jag hade tänkt något helt annat, men så blev det inte riktigt. När jag kom av banvandringen så hade jag inte riktigt bestämt hur jag skulle göra och det gör ju inte saken mycket lättare.
När vi gick i mål, så var jag bara såå nöjd! En bra magkänsla, som jag vill känna fler gånger.
Det var en lång nervös väntan. Jag kastades mellan att vilja att det skulle gått bra men ändå vill jag ju inte ha pinnarna riktigt än.
Som jag sa till en kompis: Jag vill vinna, men inte få pinnarna
Det resutlerade i att vi blev fyra och fick en pinne, men så här i efterhand så gör det inte så mycket.
För nu har vi inga mer tävlingar inplanerade och vi kan träna en massa. Vi är långt i från redan för att klassa upp som det är idagsläget.
Hopploppet en stund senare
En start till som var lite klurig, dessutom en svår slalom igång, där de kom i en hög fart och slalomen stod i vinkel så de kom i andra/tredje porten. Det var jag lite kritisk till i klass ett, men man får göra sitt bästa efter förutsättningarna. Xante glider alldels för långt ut och hamnar förbi hindret in mot slalomen och jag skulle samla upp, och det blir helt enkelt bara jättestruligt, men hon sätter ingången.
Men så går hon ut i mitten, och jag tar om, får en vägran och tar om går igenom och går bra fram till nästsista porten då går hon ut igen. Tydlgien var muren väldigt lockande och det var flera hundar som gick ur för att ta muren.
Rent handlingsmässigt kändes detta loppet bättre stundtals.
Vi blev tia på sista loppet med knappt 20 fel, både hinder och tidsfel. Dock var det bara tre av 50 hundar som klarade referenstiden, vilket jag tycker är ganska snålt i klass ett. Inte en enda hund kom igenom felfri dvs inte en enda pinne...
När jag och Xante var klara tog en jag en promenad bort till ett ställe som hette Candy World. En stor lagerlokal fylld med godis och sötsaker. Var ju bara tvungen att gå inom.... =)
Var inom en djuraffär oxå och Xante fick ett par tuggben och ett grisöra, det tyckte jag hon var värd.
Precis hela dagen har det snöat och stormat, hemvägen var lite jobbig med mycket snö och snörök. Ett tag var det dessutom kö efter en plogbil. Väl hemma hade det snöat en massa här oxå, säkert en dm.
I kväll har jag inte gjort många knopp utan tog en dusch, pratat med syrran och helt enkelt slappat, för till veckan blir det ett sjuhelsikespluggande.
Summa sumarum över denna helg.
Xante är duktig, hennes matte mindre bra. Vi behöver träna en massa. Men ett faktum är när det stämmer så går det bra. Hon är snabb men inte snabbast. Behöver få en massa rutin över olika situationer.
jag behöver tänka mer på min handling och min placering, jag hinner inte så mycket som jag kanske vill i många situationer. Inte heller lita på att Xante fixar själv, för det gör hon inte, även om det bara står ett hinder och inget annat.
Men attans vad nöjd jag är med min lilla tjej!
Lite annat jag tänkt på:
- Många som sätter hundar VÄLDIGT nära första hindret.
- Flera som inte går banvandringen som de tänker göra
- Springer du, så springer hunden, står du stilla så sänker hunden farten.
- Kontaktfält och slalom är A och O.
Helgen har bjudit på många skratt och trevligt sällskap. Jag är positivt överraskad på de finska domarna och banorna. Det vill jag ha mera av!
Jag vill verklgien tävla mera, detta har bara gjort att jag fått blodad tand. jag hade lite glömt hur roligt det kan vara.
Filmer kommer när jag listat ut hur man gör....
Så länge går det att titta här
Kommentarer
Trackback
