Livet om Anna och Xanté

---

Lördag, det regnar och blåser, vad vill man göra då?
Jo, valla=)
Haha, skämt-å-sido. Riktigt pissväder bjöd dagen på, men vad gör väl det min lilla underbara hund, får göra det hon älskar mest i hela världen. Vi hade inte mer än svängt av, förrän X satt upp i bilen, med ett uttryck som om hon visste precis var hon  var någonstans, och det visste hon nog oxå.
Vi började med lite fika inomhus och lite genomgång av kursmedlemarna, några nya ansikten och några som vi känner sedan tidigare bl a Lena och Flisan.
Först ut var dom, och dom har verkligen utvecklats mkt sedan i somras. Härligt att se. Vilket ekipage ni är.
Xante och jag var tredje ut, och jag hade minst sagt några fjärilar i magen, men samtidigt en känsla av att det skulle bli spännande. I somras hade jag mest ångest när jag skulle in i lilla hagen, för jag kände inte att jag hade kontrollen, och nu skulle vi vara ut på stora fältet. Men jag känner mig allmänt mkt lugnare och det speglar sig så klart även på detta.
Jag tror att min inställning har varit att det här ska vara enklare än mkt annat för att det är så mkt instikt hos hundarna och att det var mest jag som skulle lära mig, men så är ju inte riktigt fallet, utan snarare tvärtom.
Första omgången kändes inte alls lätt och jag kom lätt ur min bana, men andra gången gick fint nästan hela vägen, det blev lite konstigt på slutet men så var det oxå ett ljus som gick upp för mig ang hur jag ska röra mig, det är så mkt som känns så baklänges mot annat som man gör.
Andra omgången så kände jag att jag hade kontrollen. Jag fick en uppgift och då var det lite lättare än att bara gå fritt.

Så denna gången kunde jag känna mig så mycket gladare av Xantes inställning till fåren och till hennes framsteg som hon faktiskt gjort som jag inte sett. Hon "sprack" inte en enda gång igår, även om hon inte orkade med, så gjorde hon aldrig någon tjurrusning. Jag ser så framemot detta igen, jag vill, jag vill!!