Imponerande...

som Anna skrev; man kanske inte behöver vara insatt i vallning för att förstå att detta är ganska imponerande.
Men kanske är det så att det är än mer om man är någorlunda insatt i hur svårt det kan vara att få fåren gå dit man vill.
(ännu kan jag inte lägga in filmerna här.... någon gång ska jag lära mig det oxå) Det står mycket på att-lära-sig-listan:P



TACK COACHEN! det hade jag nog inte listat ut själv, och nä det var inte så svårt:P

Frustration

Jag älskar att vara i fårhagen många gånger, men idag önskade jag mig långt bort.
Nu kan jag se det med lite andra ögon än vad jag gjorde när jag stod mitt uppe i det och försökte reda ut problemen. Allt är så väldigt lätt i teorin, men ack så svårt när det blir praktiskt. Idag var det en halvnytt moment som vi skulle göra,
förra gången så löste vi det, men jag visste inte riktigt hur. Hunden som gick innan mig, var duktig som så många gånger förr, dock gjorde föraren ett misstag som är svårt att veta innan men som gjorde att det inte såg så smidigt ut.
och när jag sedan kommer ut så är X taggad upp till tänderna och lite till, vilket gör det lite jobbigare, men i vilket fall så får vi ur dom ur 25:an och börjar driva, funkar okej, men inte bra, men så kommer vi då till det nya momentet när vi ska börja fösa djuren istället, och det funkar inte alls, jag kommer helt enkelt inte runt, och kommer jag runt så går hunden upp i balans igen och jag ser inte vad jag gör för fel, håller på att bli skogstokig och så klart märker Xante detta och blir xtra taggad och vill ju hjälp mig, och så blir frustrationen ännu större.
Till slut kom Cima upp och skulle hjälpa mig, och det löste upp sig tillsammans med henne, men jag märkte ju inte vart jag var och vad jag gjorde fel.
När jag gick av banan så var jag så otoligt frusterad och ledsen att jag var redo att lägga av med allt vad vallning, och hundräning heter och bara ha en knähund.

Andra gången så gick det en aning bättre och frustrationen la sig lite grann.
men ändå så finns det där och jag känner igen dessa känslorna från mitt tidigare hundliv,
och jag avskyr dom och ska försöka abolsut inte begrava dom för då vet man aldrig när dom dyker upp igen,
men åtminstonde hantera dom.

Jag vill kunna, jag vill känna mig bra, jag vill kunna hantera situationen.

Agilityn ser jag vad som blir fel, kanske svårt att korrigera, men åtminstonde var problemet sitter
men det gör jag inte här och det är en del i frustrationen.

Frustrationen ligger också i träningen, den ger mig så mycket varje gång jag varit där,
men som så många gånger förr så är det för lite, det funkar inte.
Man får inte framsteg på samma vis, och man hamnar i svåra situationer som man kanske hade klarat av bättre
om man åtminstonde kände igen situationen.
Det är något i min som säger lägg ner och gör något som du kan, eller åtminstonde behärskar.
Samtidigt sitter så säger hjärtat att detta är det jag vill oavsett svårigheterna.

Men när jag en gång bestämt mig för en sak, så kommer det upp andra möjligheter som jag faktiskt inte vill avstå ifrån
och jag hela tiden bollas som åsnan mellan två hötappar
alternativ att man måste välja mellan pest och kolera. Inget av det är direkt lätt. Det kan jag skriva under på.

Jag vet inte om detta inlägget överhuvudettaget håller en röd tråd eller om någon förstår,
det kanske jag inte heller gör när jag läser det imorgon.

LYFT BLICKEN! så kanske man ser skogen för träden.

Ridhusträning...

I måndags hade vi första träningen inomhus, i ett litet ridhus utanför stan. Först när vi kom såg det rätt så stort ut, men
när väl satt upp hindrena, så var det ganska trångt. Jag satte upp en kombination, som tyvärr inte blev så lyckad,
och så en dubbelbox. Men i vilket fall så blev det tränat.
De stora hundarna började på kombination med vippan, slalom, tunnel och några hopphinder.
Först fick jag verkligen inte till det, jag fattade inte riktigt vad för fel jag gjorde, men till slut fick vi till en gång som var ok. Xantes vippa är inte "klassiskt" bra, men hon springer så långt ut så att hon ligger med tassarna på kontaktfältet, så då är jag nöjd. Det som gick riktigt bra, var slalomen (ovanligt, eller hur syrran, haha). Lyckades tom med ett riktigt lyckat blindbyte framför slalomen. Det kommer jag njuta av länge.
Sen till dubbelboxen, där vi körde en kombination från Greg Derrett. Det var verkligen inte lätt... men det är ju oxå för att vi så sällan tränar på hopp-kombination, för att jag sällan vet hur jag ska göra, och hur jag ska handla henne rätt.
Två gånger sprang jag nästan in i sista hindret, och det retar mig något  djävulskt. Men efter att vi kollat på Malena och Annie och dessutom fått sansa oss något så gick det en aning bättre.

Det var väldigt tungt att i ridhus, men det ger en riktigt bra träning, och nu verkar det som det blir mer regelbundet, vilket är riktigt bra för oss! Det är precis vad vi behöver.

Vallning är min drog!

Det finns absolut ingenting annat just nu som kan ge mig sådan kickar som vallning,
men inte heller mycket annat som gör att jag får sådan klumpar i bröstet.
Jag vet att Xante inte är den allra bästa hunden och kommer aldrig, hur mycket vi än tränar, bli världsbäst,
men i vilket fall så njuter jag av att se henne jobba, och se hur hon njuter att få göra det hon är avlad för.
Lördagen bjöd på guldstjärnor från kursledaren och det blev jag mycket glad för, samtidigt som det skar lite
i hjärtat när vi fick lite jobbiga påstående. Egentligen inget elakt och bara väldigt ärligt, men så jobbigt sånt kan vara jobbigt att höra. 
 Men hursom så är sådant att hälla tändvätska på  mitt driv och min glöd för detta. Jag vet inte mycket kring detta, och varje gång jag är i fårhagen så lär jag mig otroligt mycket, allra mest på att se de andra duktiga hundarna.

Men en ska alla som läser detta veta, jag älskar min hund över allt annat, och hon är den mest underbara hund som finns för mig, och jag skulle aldrig någonsin vilja ha någon annan läromästare än henne. Sedan har hon också sina brister men vem av hos har inte det?!

När klockan ringde vi vardagstid idag, så ville jag bara vända mig om och dra täcket över huvudet,
men till slut så masade jag mig upp och iväg, och blev mycket gladare ju ljusare det blev.
Mötte upp några nyfunna vänner innan vi drog vidare för att gå kurs för en annan instruktör, och lite andra får.
Det var lite annat läge än tidigare, och nervös var jag, som alla andra gånger när jag går in i fårhagen,
men idag släppte det mycket tidigare, för att Xante var otroligt duktig, på ett sätt som jag knappt trodde att hon kunde.
Hon höll ihop nästan hela tiden, tills jag körde någon minut för länge men ändå gjorde hon inte en enda inrusning, och hon såg verkligen ut att pusta ut när hon fick "ligg" kommandot.

När vi sedan skulle knyta ihop, så fick t o m jag lite beröm för att jag hade lyckats föra henne på ett bra sätt,
och det värmde väldigt!


Mycket att klumpar i bröstet ligger också i frustrationen med att inte kunnat träna i den utsträckning som jag skulle vilja. Det är skitsvårt att få det att gå ihop. MEN det ska gå, det bara ska gå!

När jag kom hem hade jag en go känsla i kroppen, och en energi som jag saknat precis hela veckan.
Så jag fick en massa gjort som bara väntat på mig allt för länge.
och Xante sover stenhårt, ibland måste jag bara gå förbi henne och pussa lite på henne=)
Nu väntar ytterligare en tuff arbetsvecka, och tuff tempo utanför, men jag ser framemot helgen.


fick ett infall idag

.. och stack upp på klubben ikväll på promenaden. Inte en människa på planen, men en massa bilar. Fast det gjorde inte mig så mkt.
Till min besvikelse var hopphindrena inplockade, och min handled strulat lite det senaste, vilket gjorde att det bara blev kontaktfältsträning idag. Först vill hon inte alls som jag ville utan gick in i sitt gamla vanliga mönster att stanna halvvägs, men efter lite traglande och lite dragning neråt med hjälp av bollen, så gick det ett par gånger sedan. Aet och Bommen fungerade till åtminstonde ok, men vippen vill hon inte alls långt ut, och jag kommer inte heller att tvinga henne ut där, eftersom skaderisken blir större, så då får vi väl tappa några tiondelar där, men samtidigt så vill jag åtminstionde ha henne ligga med tassarna på kontaktfältet, så att man inte behöver stanna upp henne senare...Hmmm, vi får väl se hur jag ska få till det ordentligt!

Xante...

vissa kanske undrar hur det är med tjejen, men hon mår bra. Vi tränar inte direkt någon mer än allmän kondition, stabilitet och koordination. Promenader, Cykel och boll och lite blandade övningar.
Har även börjat pilla lite på lydnaden igen, och hennes inkallning med ställande börjar bli bra!
Nu är det bara rutan också som ska nötas.
Förhoppningsvis ska vi få till lite vallning oxå!
Sedan har vi börjat att hon får vara hos min ena kollega någon dag i veckan, eftersom barnen där ska vänja sig vid hund och de fullkomligt älskar Xante, och hon är hur cool som helst i situationen och låter dom klänga över henne nästan hur som helst.



 

Alla våra tankar...

... till Malena med familj, som mist sin tollare PimPim, tilllika vår klubbkamrat och lagmedlem.
Otroligt tråkigt! Vi tänker på er.

Välkommen...

... Missnutts Amazing Aragos "Arros"


Nä, det är inte jag som köpt hund,
utan det är syrran.

Han är nu 3månader gammal och vi hämtade honom i veckan.
Var tillsammans uppe hos uppfödaren i onsdags. Han är en väldigt go lite killen, och ida har en motor till hund att jobba med.

Ojoj!

Tiden går VÄLDIGT fort! och veckan som gick var väldigt kul, spännande och lite utmanande.

Måndag: Första dagen på Annica Aller-kursen. Första var starten på en bana och bara det var en helt annat tänk än vad jag haft tidigare, och det blev många ! aha upplevelser för mig.
Sedan en kombination där det var möjligt att göra både framför och bakombyte samt blindbyten.
Har länge jobbat med bakombyten för att jag har inbillat mig att jag hinner inte med xante, och det gör jag inte heller, men om man lär sig göra dom rätt och på rätt ställe så funkar det visst.

Tisdag: Andra dagen. Vi började med kontaktfält och först en lite teoridel, där vi fick berätta hur vi tänkte kring kontaktfält. och även om jag inte har stora problem med xantes kf, så krävs det att jag verkligen bestämmer mig för hur jag vill göra.
Så Annica visade mig ordentligt hur hon menade med två av - två på. och det gick verkligen upp ett ljus hos xante, och jag fick verktyg för hur jag skulle hantera dom. Så suveränt!
Samtidigt som vi även fick köra en lite kombination med vippan och samma kombination med bytena igår.

På eftermiddagen var det även dax för att lära oss med nedväxling, vilket inte heller var helt lätt att få till, men när det väl satt så kändes det helt naturligt .

Kursen avslutades med en hoppbana, där vi först fick gå en gång själva och sedan även samlas och gå igenom den tillsammans med kursarna och annica.
sedan gjorde alla helt klockrena lopp! Så det blev nästan lite tävlingslikt, och jag blev allt lite nervös för våran start.
Men loppet gick så otroligt bra! Efter loppet fick vi lite inviduell kritik och bland annat en grej som satte sig rakt i hjärtat på mig: Xante är en naturbegåvning och hon litar på dig!
Jisses, lite generad blev jag allt.

Syrran och Åke var oxå med båda dagarna, och dom skötte sig exemplariskt. Det ekipaget är verkligen kul att se när åke på är hugget. På eftermiddagen andra dagen var han nog lite trött, men snälla nån, hunden är ju snart 10år gammal.

Onsdag: Så var det jobbdax igen. Det blev verkligen en lång och mkt intensiv dag, och när jag kom hem så var syrran kvar, och vi åkte tillsammans med Kristianstad Agility Cup. Det var inte direkt någon svår bana, men ibland är det just det som är det allra svåraste. Men med kursen och dess verktyg i bakfickan så kände jag mig säkrare på hur jag skulle hantera flera av situationerna. Vilken lyx:P
Xante kändes inte spec taggad, utan mer lite trött efter  kursen, men när hon väl satt på startlinjen och skulle starta som var det som om hela hon exploderade och jag hann inte riktigt med de bytena som jag skulle, men det som oxå skiljde denna gången från de allra flesta andra gångerna, var jag själv lyckades hålla ihop en hel bana. Rent mentalt brukar jag själv tappa skärpan, antingen så lägger jag fokuset alldels för långt fram eller så tappar jag energin om någon blir fel.
Men nu var det till att ta ETT hinder i taget och sedan efter det nästa. Vilket uppenbarligen gav resultat. Xante VANN sin allra första tävling!! Dock inte med allra snabbast tid, men så hade vi oxå flera lite långa utsväningar. Så det finns MASSOR att jobba på, och nu kommer det bli en lång härlig vinterträning.

Torsdag: jobbdag igen. Det var verkligen inte något kul väder, och jag som cyklade till jobbet. Men så hade jag en snäll syster som kom och hämtade upp mig innan vi for hem.
Det var verkligen mysigt att ha syster här i många långa dagar=)

Fredag: Ledig dag! verkligen skönt! Det skulle bli en lite lugnare dag, men pyttsan heller. Det blev att åka och handla med bror min, sedan bakade jag tre olika satser bullar: kanel, vanilj och med mörk choklad. Min underbara mamma hade satt degen så att jag bara kunde sätta igång med bakandet när jag kom hem!
När väl bullarna var klara, så var det dusch och sedan tåg till Malmö för att möta upp mina vänner och festa!
Det blev verkligen en lyckad kväll och lördag morgonen, blev som dagen efter dagar brukar vara:)
Vi gick och åt brunch på ett ställe, och vi åt tills vi storknade.

Helgen blev intensivt umgänge med mina underbara vänner. Grillning, Bastu, Glimmingehus och ett besök på Österlenkryddor. Så härligt!
Sedan blev det middag med familjen och några till. Mysigt värre, och det blev senare hemfärd än planerat,
men vad gör väl det?!

Gårdagen: mycket att göra på jobbet, och sedan xante och jag ute i ca två timmar. Skönt!

Dagen: Blev lite sönderhackad, med lite återbud och så. Skulle till Karlshamn på blodgivningen.
Vilket isig var en historia. Hade väldigt lågt blodtryck, men bra järnvärde. Det ville verkligen inte sluta blöda, t o m sköterskan hann bli lite orolig. Tog nästa lika lång tid med koll av blodtryck och få det att sluta blöda som det tog att lämna själv blodet. Men nu har jag gjort det, och det kommer dröja ett tag till nästa gång.

Resten av veckan: ska försöka träna lite, tänk om jag skulle ta tag i lydnaden igen?! Sedan ska jag städa och feja lite här hemma, för till helgen blir det halv släktträff här i min lägenhet, som en del av ett firande av en släkting.  Sedan blir det nog en lugn helg! Vilket jag ser framemot mycket!



Kurs

Idag har syrran och jag varit på första dagen utav två
på kurs för Annica Aller och jag säger då bara det, så himlans bra!

Vi är helt slutkörda och ska snart sova, för att få ut så mkt av dagen imorgon.

Jag är så glad, för det är precis vad vi behöver just nu.
Mer utvärdering kommer efter imorgon,
eller tja senare i veckan eftersom det är agilitycup på onsdag och sedan kör jag hem till örum på torsdag kväll,
har semester även på fredag.

Ha de great

vilken skillnad

I tisdags var Xante till salu, för en billig penning, men dock idag är hon värd mer än alla pengar som finns.
Nä, men skämt å sido, jag var verkligen inte glad på varken henne eller mig i tisdags,
och tog en vilodag idag, så jag fick tänka efter lite hur jag vill lägga upp saker och ting.

Men idag  var det så fint väder så jag kunde inte låta bli att ta mig till klubben och träna.
Tog faktiskt och cyklade upp idag. Det gick förvånansvärt bra. Bra träning inför hälsoprofilen imorgon.

Satte upp en kombination med slalomen och en kort tunnel och några hopphinder,
och så mkt olika saker man kan göra, det blev en massa olika rundor. Det som var skillnaden mot alla andra gånger,
var att nr ett: jag gick igenom i huvudet innan hur jag verkligen skulle göra, inte träna efter hur xante var på väg,
nr två hade jag prövat på ett sätt, så skulle den kombinationen fungera innan jag funderade ut nästa.
och sedan var slalomen mycket i fokus men ändå inte. Det var inte där jag ville bli besviken eller ledsen utan det var hur jag beter mig om hon går ut.
Visst har jag tränat mycket på att "stressa" henne, men tydligen inte riktigt på det sättet som jag nu gjort de senaste gångerna på tävling. Så fort jag flyttade mig någon dm för långt i sidled så gick hon ur... bra att veta.
Men samtidigt och träna på, och efter några gånger så fattade hon det med! GLAD!!!

Sedan blev det rätt mkt bakombyten och svängar samtidigt, vilket till slut löste sig. Några fulsnurrar blev det, men det är en träningssak.

Imorgon är det äntligen fredag!


Förresten blev det idag officiellt på jobbet, så då kan jag skriva det här oxå:
jag har fått förlängt!! Vilket känns rikigt härligt, sedan får vi se se i vilka former.
Så det blir Sölvesborg ett bra tag till och nästa tävlingssäsong är räddad!!


upp som en sol...

... ner som en pannkaka.

Helgen innebar att jag skulle vara själv i min lägenhet i Sölvesborg för första gången,
men så blev då inte.
Utan på lördagkvällen så körde jag hem till föräldrarna.
Sedan så steg syrran och jag upp och åkte och tävlade YBKs klubbmästerskap.
Först ut var en hoppbana, snabbt och bra gick det. Jag gav mig den på att hon skulle ta slalomen trots att tunneln låg direkt efter och hon satte det. Ingen var gladare än jag, att vi sedan låg i ledningen var bara en bonus.
Men sen var det dags för agilityklassen, och då var det lite klurigare byten, när det väl skulle bytas. Hade bestämt mig för att testa ett svårt bakombyte på slalomen, och var väldigt fokuserad där, vilket ledde till att Xante gick runtom hindret innan. Så vi fick en vägran. Däremot satte hon slalomen så snyggt. Sedan trodde jag att jag minsann skulle hinna med ett framförbyte efter en rakstäcka och sedan nittogradersvinkel in i tunnneln. Det hann jag inte. Var nog på halva rakstäckan när hon var ute ur tunneln:P måste nog vänjan mig vid att köra en liiite snabbare hund.

Så jag var helnöjd efter den tävlingsdagen. Det var bara så go känsla i magen.
Sen vill jag rikta ett tack till domaren, som verkligen var superduktig!

Igår blev det hushållstjänst hemma, för det man inte hinner med på helgen får man göra på måndagen, så har det blivit här: städning, tvättning, handling, bakning och matlagning. Då kände jag mig allt lite duktig.

Allt för att resten av veckan ska bli lite lugnare....eller tja för att vi ska kunna hitta på annat.

Och idag var det då månadstävling på klubben.
Först ut en agilityklass, tredje hindret var slalomen och hade fokuset där. MEN Xante gick ur sista försöket och när hon sen körde den igen så blev hon alldels för uppspelt så valde jag att gå av. Jag vet att det kan låta sig som om jag har väldigt hård mot henne, men så många gånger som det nu har blivit fel och jag blir så fruktansvärt besviken, så någon gång måste jag oxå sätta ner foten och säga att det inte är ett okej beteende. Slalomen är så otrolig viktigt i agility och jag har sedan dess att jag fick henne lagt ner otroligt många timmar på att just få slalomen till att fungera bra, och nu när den inte gör det så måste jag tänka efter vad för fel det är jag gör, eller kan det vara så att det faktiskt är Xante?

Till slut la sig det värsta besvikelsen och jag försökte samla kraft till nästa bana om så följdaktligen var hoppbanan.
Men det var verkligen inte våran dag och jag gick inte ens banan ordentligt. Även här var slalomen tredje hindret och nu så skulle den sitta, och det gjorde den, men jag kan inte komma på att jag gjorde någon direkt skillnad.
Sedan slappnade jag verkligen av resten, så det gick inte så bra.
Men va fasen:p

Nu är det läggdags. Jobbet suger verkligen musten ur mig.

Sammanfattning

Xante är inte anmäld till fler tävlingar iår och därför tänkte jag göra en liten kort sammanfattning över året.
Vi har ju bara tävlat i agility, och tränat lite vallning och lydnaden har verkligen legat på hyllan.
Det har blivit sammanlagt sex stycken officiella tävlingar fördelat på året, och med det åtanke kan jag faktiskt inte vara annat än nöjd med min lilla tjej. Det har varit ett otroligt tufft år på andra plan, vilket har gjort att det inte blivit mer än så.
Förhoppningsvis kommer nästa bli lite lugnare gällande dom bitarna och snart kommer jag förhoppninhsvis få besked.

Haparanda: vår off agilitydebut. Två lopp om dagen i ridhus. Efteråt har jag analyserat loppet såå många gånger, och jag gör verkligen så många missar så det är rent pinsamt, men i vilket fall lyckas vi bli fyra i ena klassen och få första pinnen. kände mig verkligen inte beredd på det.

Simrishamn:  Efter en lite intensivare period, då vi samma månad, flyttat från Lule, firat student och examen utöver att vara ny i en stad och ny på jobbet, så valde jag ändå att starta i Simrishamn, som nästan är hemmaplan, två dagar efter midsommar. Hade inte så mkt förväntningar på Xante, utan det blev fem fel på kontakten i agilityn och sedan blev det ett nollat lopp i hopp, och vi blev trea, efter Lira och Nero, och lyckades ta första hopp-pinnen

Bjuv: Oxå en helgtävling med två lopp var dag. Här hade jag betydligt högre förväntningar och såhär i efterhand som kan jag se att jag hade ett väldigt spänt kroppsspråk och verkligen handlade inte henne riktigt bra i några av loppen, samtidigt som hon inte riktigt lyssnade i något. Inte helt nöjd då.

Ystad: Sedan var vår fd hemmaklubb, som vi ändå fortfarande tillhör. Egenligen skulle vi ju varit i Sjöbo oxå, men det blev inte så eftersom xante skadade tassen så då blev det ystad nästa. Hopploppet var först ut och Xante var något så fruktansvärt taggad, där är första gången som hon var sådan. Nu har jag sett det flera gånger, och det är lättare att känna av henne. Hopploppet gick otroligt bra, och därmed oxå snabbt. Men så blev vi trea med vår andra hoppinne.  Agilityn diskade vi på andra hindret.

Hässleholm: Det var ett litet uppehåll mellan nästa två, men när vi väl kunde tävla då, så var det hässleholm dubbel-klass ett tävling. kul! Första var agility A, som inte gick så värst bra. Här var hon så otroligt taggad oxå, förutom att denna gången var det svårt att styra. Hopploppet gick som ett rinnande vatten, och vi blev tvåa bakom Cecilia, som vi stött på några gången. Denna gången var det faktiskt bara två sek som skiljde dom åt (om jag inte minns helt fel) vilket gjorde mig nöjd. Blev därmed uppflyttade i tvåan, en lite skum känsla, självklart är jag så glad över det, men samtidigt känner jag inte riktigt att vi tränar så mkt så att vi skulle vara i den kapaciten.
Agilityn blev inte så bra överhuvudtaget denna helg.

Kristianstad; här ville jag verkligen satsa på just på agilityn för att sluta lite positivt på den sidan oxå, men antaligen så ville jag lite väl mkt, och när xante gick ur slalomen som var andra hindret så gick luften ur mig. Debuten i Hopp2an var verkligen inte någon succé utan snarare magplask, jag styrde in henne i fel tunnelingång, men det hade varit väldigt intressant att få se tiden i den klassen.
 Här fick vi oxå förfrågan om att vara med i lag. KUL!!

Bjuv: Lagtävling, men då jag var iväg på kalas, så körde syrran henne tillsammans med Malena.
Det hade varit så kul att se, men det blev ju inte riktigt så. Tydligen så blev det två disk, men de var ju inte ritkigt samkörda om man säger som så. Malena visste inte att hon skulle köra X, utan fick ta henne då det krockade med starterna för syrran. Detta alltså utan att aldrig har haft hunden ens i kopplet.

Utöver detta så har vi startat någon enstaka inoff, och xante har kört regioncupen i sydöstra skåne vid något tillfälle, samt att vi starat Kristianstads sommar och höstcup, utan några som helst framgångar, utan där har jag mest gått in för att köra lite olika alternativ för att se hur det fungerar när det är tävling.

Sedan får jag verkligen många komplimanger för Xante, vilket verkligen värmer mitt hjärta. TACK ska ni alla ha, det värmer något så otroligt. Blir ju rent generad.....

Nu ser jag otroligt mycket bra emot nästa säsong, och har så många planer, och vill väldigt mkt. Vinterträningen ska det sättas upp mål och så även med nästa säsongen. Känner att jag måste lägga upp lite struktur.
Det blir kurs om någon vecka, och den hoppas jag väldigt mkt på.


Agilitycup

Ikväll var det dax för nästsista omgången i kristianstads bks höstcup.
Det var egentligen en ganska lätt klass ett bana, men så klart skullle vi inte gå igenom det nu. Försökte känna mig avslappnad, men dock inte ens då. Först kom jag fel i ett byte och sedan går hon ur slalomen IGEN! Tro att jag blev less.
En snabb tanke var att faktiskt bryta där, men det gjorde jag inte utan fortsatte banan ut, och då gick resten ganska bra.
Testade denna gången att faktiskt att köra helt tyst i början, men än så länge behöver hon lite av mitt stöd där fortfarande.
Efter tävlingen så körde vi banan igen, och då så klart gick det så gott som felfritt, en enda lång sväng
annars helt okej. Då peppade jag henne betydligt mer, men så lämnde jag henne ca tre-fyra meter i slalomen oxå,
och då jobbade hon hela vägen igen!

Vet inte om det är belöningen i slutet, som idag var frisbeen, som drar lite väl mycket, iaf var det så i en av träningsrundorna. Hon hinner inte jobba igenom, vilket så klart retar mig en del.
Samtidigt är det svårt att ta belöningen från henne när hon väl tagit den, för blir hon så låg. Men så länge jag körde utan belöning i slutet, utan den kom först från mig, då jobbade hon igenom på ett helt annat vis.
Det blir mycket att träna på i vinter.

ett stort GRATTIS

till min älskde syster och Åke
som idag tog sin sista pinne i tvåan och är nu uppflyttad i trean, i båda klasserna!
Till råga på allt som gick dom och vann!
Stor applåd till er!!



Jag tog med mig Xante upp till klubben idag och körde bara kontaktfält,
allra främst vippen ett antal gången, och idag tvekade hon minsann inte en enda gång.
och till och med bommens kontaktfält satt skitsnyggt.
Så det är väl helt enkelt att försöka vara lite mer avslappnad när det väl blir tävling...
och hur lätt är det?!

Kristianstad

Idag var det dags för Kristanstads tävling.
Klockan ringde i vanligt tid, och jag var så trött, gick här hemma som en zombie innan jag kom iväg.

Först stod jag inropare i första klassen, sedan satt jag ögon i den andra. Efter det var det dags för våran första start, vilket var agilityklassen. Andra hindret var slalomen, med en tuff ingång, men det fixade xante snyggt men sedan gick hon ur nästsista porten, och då gick luften ur mig helt och hållet. Det var agilityklasen jag ville satsa på och ev lyckas plocka en pinne till. har ju bara en i den klassen. Sedan skulle hon inte gå upp på vippan heller, sprang två varv förbi innan jag lyckades få upp henne, och sedan hoppade hon tydligen kontakten på bommen oxå... en massa att träna på och det är ändå det som vi tränar mest då vi är på klubben, kände mig faktiskt väldigt besviken i det läget.

Efter lite väntan så var det dags för debuten i hoppklassen, och det banan var verkligen inte svår. Det var nästan så att jag tyckte att klass ett banan var ett strå vassare, hade varit roligare att köra den.
Det var verkligen en spring bana, och snabbast förare vinner, var känslan. Verkligen inte bana som passar mig och Xante, även om hon inte är långsam på något sätt.
Xante rev hinder nr tio, vet inte riktigt varför, och då var det samma känsla som i agilityklassen, luften gick ur mig och sedan så släppte jag kontollen helt, och så satt hon i fel tunnelingång i en böjd tunnel.
Men kändes det som om byten satt rätt så ok, och det var det positiva jag tog med mig från den klassen.

Nu är inte Xante anmäld till fler tävlingar denna säsongen.
Ev ska hon få ingå i ett lag, och det skulle jag tycka var skitkul! Så nu ska jag försöka hitta en strategi för vår vinterträning,
just nu är den obefintlig och det är alldels för slappt. Måste bli bättre på att träna aktivt och ha en tanke med vad det är jag ska träna.

Min förhoppning är oxå att Xante väldigt snart börjar löpa, så att inte hela nästa säsong förstörs. Har ju redan stora planer för den....

Hässleholm

En lånd dag i Hässleholm idag, men ack så rolig. Det smolk i bägaren  i slutet men jag ska förklara det längre ner.

klockan ringde väldigt tidigt imorse, t o m tidigare än vad den brukar på vardagarna. Inte alls kul just du, men det skulle visa sig vara värt det=)
Tyvärr blir det inga filmer, eftersom kameran protesterade hela dagen och jag orkade inte lägga energi på den.
Banritningar finns här

Men till tävlingen.
Först ut var en agilityklass, som jag inte reagerade något speciellt på banvandringen. Var nog lite trött, för efteråt var det vissa uppenbara fällor som jag borde ha sett.
Iaf så var starten ganska okej och det flöt på bra, fram till slalomen då jag hamnade lite efter, räknade inte riktigt med att det skulle gå riktigt så snabbt, och inte efteråt heller.
Så helt plötsligt så sprang hon upp på vippen istället för att ta bommen. Vippen stod inte ens nära, men det stod i lite bättre linje eftersom jag stod rikta ditåt. Helt enkelt mitt fel, måste tänka mer på att hon tar hinder lite långt iväg;)

Hopploppet nästa, en riktigt kul bana. Xante var taggad, men ändå lite mer sansad än i första loppet. Hon fick några riktiga utsvävningar, men sprang på 29sek, vinnaren sprang på 25s. Så det finns ju att tajta till en hel del. Vi blev tvåa och fick vår sista pinne och blev därmed uppflyttade till tvåan. Ska bli lite kul faktiskt.

Sedan var det ytterligare två klasser kvar, vilket kändes lite märkligt och luften gick ur mig lite grann faktiskt. Men jag försökte ladda om.
Agilityklassen upp nästa.
Egentligen en ganska kul bana, som jag absolut vill sätta upp och träna mer på, men det blev ett missförstånd i en kombination då hon bara skulle runt, lyckades fånga upp den gången, men sedan nästa gång när hon bara skulle rakt fram, men dock stod dom inte helt i linje och det är xante inte bra på. Det kommer bli ett av våra vinterprojekt.
Sedan tyckte jag överlag att det var svåra slalomingångar för att vara i klass ett, och det var det nog många med mig som tyckte.
Säcken innan slalom, med en rätt så svår slalomingång och lite lite med plats, tyckte jag var lite väl att ta i.

Så egentiligen skulle jag kunna åka hem efter den klassen, men då jag ändå var där och hade betalt så ville jag starta hoppklassen oxå.
Pratade med tävlingledaren som då sa att visst fick jag det, för egenligen gäller inte själva uppflyttingen förrän dagen efter.
Men så var det ju oxå dumt att starta och ev ta någon pinne för någon annan som då skulle behöva den, men så istället för att starta utom tävlan, vilket var mitt förslag så tyckte han att jag skulle göra något så att jag fick fel. Jag köpte resonemanget, och bestämde mig redan innan att köra för fullt och om vi var felfria själv riva sista hindret, för då hade jag inte förstört för varken mig eller någon annan.
Gick in och körde järnet, och kunde vara helt avslappnad, vilket oxå gjorde att det gick riktigt bra, fortfarande någon utsvävning och lite långsam i slalomingången, jag hejade inte på henne så mkt för att kolla hur fort hon gick. Hon ökade farten ganska rejält då jag hejade på henne.
Tiden fick jag reda på och den var jag helt nöjd med.

Sedan det som gjorde att det blev en lite tråkig avslutning på dagen var när jag höll på att packa ihop mina saker som så kom domaren fram till mig och undrade varför jag självmant rev nästsista hindret, och jag berättade som det var att jag var uppflyttad, ville inte plocka någon pinne för någon annan, men samtidigt kunna gå in och köra loppet. Dessutom då att jag hade pratat med tävlingsledaren om det.
Han tyckte helt enkelt att det inte så bra ut om man gjorde så, varför fick jag aldrig riktigt grepp om.  Där och då blev jag faktiskt lite ledsen och tyckte att jag gjorde enligt det jag tyckte var en bra deal, och då kändes det inte helt rätt att efteråt få en "utskällning".

så här i efterhand när jag sansat mig lite, så kan jag förstå att han hade en poäng,
och det bästa hade kanske varit att starta utom tävlan ändå. Men samtidigt så gjorde jag ju det för mina medtävlande skull,
och jag hoppas att det finns någon som glädjer sig mer åt pinnen än vad jag hade gjort.

så resultatet igår: disk, 2a, disk, disk.
Men trots det är jag helt nöjd med min lilla tjej, hon genomförde loppen på ett sådant sätt som jag vill.
Nu har vi bara Kristianstads officiella+ några tävlingar i höstcupen

TACK Hässleholm för ett (som vanligt) väl genomförd tävling, och för chansen till många lopp på en dag.

Kvällen bjöd på middag med familjen och så filmkväll med syskonen, riktigt mysigt, trots att jag sov mig igenom första filmen:)

Idag blir det inte mkt på programmet, skulle vara på kusinens födelsedagsfirande, men det blir Sölvesborg nästa istället,
har lyckats bli förkyld igen och har verklgien inte tid att vara mer sjuk.

I need my dog

Det ekar minsann väldigt tomt i min lägenhet just nu.

Xante är kvar hemma hos mamma och pappa, efter helgens "lilla" utflykt.

När jag kom hem igår så kändes det inte så värst, och imorse när klockan ringde i vanlig tid, så gjorde det inte väldigt mkt att man kunde vända sig om och få sova en liten stund till.

Jag kom inte ut på morgonpromenad, visserligen så cyklade jag till jobbet istället men dock.

och nu när jag kommit hem, efter en ganska tuff dag på jobbet, så är det svårt att ta tag i att göra ngt,
bara för att jag egentligen vill ta mig ut och träna hund:)

Nog för att jag tidigare saknat henne, men just nu är det en annan känsla som inträdde, inte bara att jag saknar henne, utan att hon helt enkelt fattas här hos mig.

Tur att hunden kommer hem igen imorgon. Då ska vi tävla i Kristianstads Höstcup.
Träning inför Hässleholms tävlingar till helgen, ska bli kul och jag har inga direkta förväntningar.

tiden flyger bort...

Förra veckan var likt många andra fullspäckad med aktiviteter...
måndag... var jag nog hos morfar eller var det på tisdagen.. och blev bortskämd, beställde middag och fick därtill även äppelkaka till efterrätt som han själv gjort, och sedan även tvättat... härligt!

I onsdags var vi på ett nytt ställe och vallade... trevligt att träffa fler entusiaster men vi visade inte riktigt upp vår bästa sida... tror att jag behöver mer utav kursen...

I torsdags blev det dock ingen vallning eftersom de väntade på att två av tre tikar (!) skulle valpa...
dock tror jag att det passade oss ganksa bra...för jag visste vad helgen skulle innebära.=)

Fredagen var en riktig skitdag rent ut sagt, allt som kunde gå fel gick fel... så när jag kom hem efter jobbet så var jag helt utpumpad på allt vad energi heter. Somnade faktiskt en stund på soffan, och pratade därefter med mamma, om att köra hem eller inte..
Det blev till att köra hem, efter att jag i en hast hade packat och ställt iordning här hemma.

Lördag morgon ringde klockan alldels för tidigt, och det var dax att åka till Ystads tävling, min fd hemmaklubb och jag hade så klart lovat att hjälpa till.
Fick stå som inropare i de klasserna som jag själv inte tävlade, kände mig en aning ringrostig att vara med på att arrangera tävlingar... men men...

Första loppet ut var Nisse Lindqvists hoppbana... lite kluriga byten vilket kräver lite mer tankeverksamhet, det är därför jag gillar hans banor och alltid har gjort. Xante var såå taggad, så att hon stod på klorna innan loppet, aldrig någonsin har hon varit sådan, och flög fram i starten men samtidigt så var hon oerhört lyhörd på alla mina kroppssignler hela vägen igenom.Sen kräver det att jag är med mer och visar henna tydligare, vilket jag inte allt hann med och vi fick två lite större utsväningar. Tyvärr glömde jag kameran så någon film blir det inte. Vi blev tillslut trea med pinne, två sekunder efter vinnaren, och de satt på utsvävningarna....  Så otroligt nöjd med min lilla loppa.

Sen var det bara till att ladda om till agilityloppet med det samma... och gå banan nästan direkt efter.
Det var oxå en kul bana, med en och annan sväng som krävde sin tankeverksamhet.
Det var först en rakstäcka hopp-lången-hopp och sedan 180gr sväng till en tunnel..
Men tydligen enligt Jessica så blev min placering lite fel så jag tryckte henne runt om lången och så ser hon en tunnel som ska tas längre fram och gör som hon gjorde i Bjuv, sticker till den istället. Jag sätter om henne och ska ta om loppet... Starten blev lite bättre men resten av loppet bara katastrof och jag ångrar idag att jag inte gick av direkt efter att allt det började strula ordentligt. Xante var oxå här så otroligt laddad, så när vi stod utanför plan och väntade på vår tur, så stod hon pep och gapade en massa... det har hon inte gjort tidigare, mer än när åke kört... det tolerar jag inte...

Vädret var underbart, lagom agilityväder:P

När vi sen var klara var det hem om, ta en liten powernapp och sedan iväg på födelsedagsfirande i Malmö.
Absolut en trevlig kväll... och jag uppskattade det verkligen.
Sedan att man mådde som man förtjänar dan efter är väl så där kul... men ibland är det bra med sådan vilodagar och dagar med lugnt tempo oxå...Xante var halvt rabiat när jag kom hem...

Efter en stund hemma hos mamma och pappa, så begav vi oss tillbaka hem hit... Var inte hemma förrän närmare nio...
Så det var riktigt jobbigt att stiga upp imorse...

NM i vallning

Denna helgen har det varit NM i vallning på Christinehof Slott.
Jag kunde ju inte låta bli att åka dit. Tog först lite sovmorgon på lördagen och hade egenligen inte alls lust
att åka någonstans överhuvudtaget, men till slut så tog jag mig iväg.
Det var ganska fint väder och en härlig stund där. Men efter att ha varit där nästan två timmar, så kände jag att det inte riktigt var ro i kroppen för att sitta kvar.
körde hem till mamma och pappa istället och scrappade en liten stund tillsammans med mamma.
Var oxå taxijour till syrran....

Så idag sov jag en liet längre stund, såå skönt och sedan körde jag upp till Christinehof igen. Idag var det sämre väder dvs det regnade och blåste ganska mkt. Jag hade inte tagit med mig mina regnbyxor utan bara regnjackan, så jag blev lite blöt. men idag var det så final och de 15 bästa av de 43 startande fick en tuff bana de skulle lösa på 25min.
Riktigt kul att se och jag var där över fem timmar, trots vädret. Fick liten nytänding efter torsdagens träning
och nu vill jag mer än gärna träna igen....

TACK Lena för sällskapet!

som vanligt går helgerna alldels för fort.
Men denna veckan kommer att vara lite bättre än de andra då jag har semester på onsdag.
Hade inga patienter inbokade och kände att jag behövde en day-off. Frågan är vad jag ska göra med dessa timmar extra....
Nästa helg bär det av hem igen och då ska vi tävla i Ystad.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0