Livet om Anna och Xanté

igår hade vi lektion i hur man tejpar diverse skador, bland annat stukade fötter och plantarfasit.
Så otroligt intressant, och man undrar ju varför man inte lärt sig detta tidigare!

Då vi kom till att tejpa knän fick jag vara patient, eftersom vi skulle lära oss tejpa på det tillstånd som jag råkar han och vilket jag haft i snart tio år och inte fått överdrivet mycket hjälp med och som ingen kan förklara varför det finns.
Så är det bara och det är till att acceptera men det gör ju inte mindre ont för det och jag har ju känt av det igen nu när jag försökt börja springa igen.
Något av det allra jobbigaste för mig är att gå i trapport, så jag fick simulera detta genom att gå upp och ner för en stepbräda, och som ett brev på posten började det kännas iknäna och läraren tejpade först mitt vänstra knä, och sedan fick jag göra om stepbrädetestet, och vips var det som borta!! Det är för bra för att vara sant!!

Lite skeptisk ska man ju vara, så jag tänkte att det var kanske bara lite kortvarigt men jag lät det sitta på under dagen.

Sedan på kvällen hade jag bestämt mig för att ut och springa och då så är det ganska mycket asfaltunderlag och jag behövde inte stanna en enda gång pga av knäna. Dock fick jag stanna någon gång för att koppla X eller så fick jag håll.

Idag känner jag inte heller någonting!! Att det fanns en sådan enkel lösning.

Så här ser mina knän ut nu.
 
Tejpen är så kraftig så man måste ha det vita fixet under annars så när man drar av den bruna tejpen så drar man med huden.
Detta har då t o m duschat med igår kväll.
Gissa vem som ska in på apoteket och köpa tejp??!!


På kvällen kom Mona och vi satt och pysslade lite. Jag har börjat på att scrappa i 6x6-format, spännade!
Tyckte att 8x8 var litet och detta är då ännu mindre....men det är kul att variera sig.
Dessutom har jag anmält mig till ATC-swapp då man ska scrappa i 8x6cm format, likt storleken på hockeykort!!
Det verkar allt lite spännande...

Nu ska jag strax ta mig till skolan och ha lektion i akut omhändertagande.