Reflektion
nu har jag samlat mig lite efter gårdagen och har försökt analysera lite varför det gick så katastrofalt dåligt igår.
Det är som Anna säger att jag blev nog lite stressad över hela situationen att bara kastas in i hetluften direkt, och inser att det gäller att ha kolla på sina starter och banvandringar i framtiden. nu gjorde ju inte det så himla mycket just på en träning.
Utöver det så har jag haft otroligt mycket i skolan denna vecka, och Xante har fått sina promenader och löpturerna men inte överdrivet mycket hjärnstimulans vilket hon faktiskt kräver. Vi tränade ju ingen agility förra vecka då det var kurs som jag inte visste riktigt om.
Dessutom hade jag då varit på resande fot under dagen, pluggat en massa och var sådär lagom trött när klockan började nära sig 21...
idag har jag surfat runt lite mellan varven och tittat lite på agilityfilmer från diverse personen och reflektioner jag fick från igår också när jag såg de andra springa men oxå min egen prestation, var vikten av att planera bra vid banvandringen och inte bara tänka att såhär vill jag göra, utan också om jag kommer fel in i t ex en svår situation vad gör jag då? För har man ändå tänkt den tanken så är det lite lättare när man som jag igår hamnar fel och lite efter hunden.
En sak som Tobias Svensson påpekade mycket när jag gick kurs för honom var vikten av att placera fötterna rätt och det fick jag känna av igår. Speciellt i starten, det blir så mycket lättare för hunden att uppfatta riktning men oxå för föraren att bli tydligare var vi är på väg. Det är faktiskt något som jag försöker bli allt bättre på. Det är inte bara de små hundarna som behöver den hjälpen utan även Large...
Det som ställer till det i huvudet på i alla fall mig, är att man inte bara måste ha koll på fötterna utan alla andra kroppsdelar oxå... haha!
Det ska bli intressant att se på tävlingen. Jag såg att det skulle vara en hel del finska startande, vilket ska bli spännande att se hur dom gör och planerar. Det blir lite som en studieresa för både mig och Xanté.
jag fick veta i efterhand att agilitybanan vi körde på var en klass 2 bana, och det mäktes ganska tydligt att Xante absolut inte var redo för det ännu, och rent av inte jag heller....
på något sätt har jag så mycket lättare att se och hjälpa andra med deras problem än att upptäcka det själv.
Jag blir lite frusterad när det gick som det gick igår, och jag var mäkta irriterad över både mig och Xante, men så kommer det fram någon som säger; " Det gick väl bra, vilken fart hon har" JA, just det!! Det är kanske det som är problemet. Det är INTE BRA när det går fort men med en massa fulsnurrar över allt.
SYSTER, jag behöver dig, och ditt kritiska öga!!
Förhoppningsvis blir det en del filmat i helgen...
nu har solen trängt igenom det gråa molntäcket och det har slutat snöa!
Det är som Anna säger att jag blev nog lite stressad över hela situationen att bara kastas in i hetluften direkt, och inser att det gäller att ha kolla på sina starter och banvandringar i framtiden. nu gjorde ju inte det så himla mycket just på en träning.
Utöver det så har jag haft otroligt mycket i skolan denna vecka, och Xante har fått sina promenader och löpturerna men inte överdrivet mycket hjärnstimulans vilket hon faktiskt kräver. Vi tränade ju ingen agility förra vecka då det var kurs som jag inte visste riktigt om.
Dessutom hade jag då varit på resande fot under dagen, pluggat en massa och var sådär lagom trött när klockan började nära sig 21...
idag har jag surfat runt lite mellan varven och tittat lite på agilityfilmer från diverse personen och reflektioner jag fick från igår också när jag såg de andra springa men oxå min egen prestation, var vikten av att planera bra vid banvandringen och inte bara tänka att såhär vill jag göra, utan också om jag kommer fel in i t ex en svår situation vad gör jag då? För har man ändå tänkt den tanken så är det lite lättare när man som jag igår hamnar fel och lite efter hunden.
En sak som Tobias Svensson påpekade mycket när jag gick kurs för honom var vikten av att placera fötterna rätt och det fick jag känna av igår. Speciellt i starten, det blir så mycket lättare för hunden att uppfatta riktning men oxå för föraren att bli tydligare var vi är på väg. Det är faktiskt något som jag försöker bli allt bättre på. Det är inte bara de små hundarna som behöver den hjälpen utan även Large...
Det som ställer till det i huvudet på i alla fall mig, är att man inte bara måste ha koll på fötterna utan alla andra kroppsdelar oxå... haha!
Det ska bli intressant att se på tävlingen. Jag såg att det skulle vara en hel del finska startande, vilket ska bli spännande att se hur dom gör och planerar. Det blir lite som en studieresa för både mig och Xanté.
jag fick veta i efterhand att agilitybanan vi körde på var en klass 2 bana, och det mäktes ganska tydligt att Xante absolut inte var redo för det ännu, och rent av inte jag heller....
på något sätt har jag så mycket lättare att se och hjälpa andra med deras problem än att upptäcka det själv.
Jag blir lite frusterad när det gick som det gick igår, och jag var mäkta irriterad över både mig och Xante, men så kommer det fram någon som säger; " Det gick väl bra, vilken fart hon har" JA, just det!! Det är kanske det som är problemet. Det är INTE BRA när det går fort men med en massa fulsnurrar över allt.
SYSTER, jag behöver dig, och ditt kritiska öga!!
Förhoppningsvis blir det en del filmat i helgen...
nu har solen trängt igenom det gråa molntäcket och det har slutat snöa!
Kommentarer
Trackback
