Xanté är på väg tillbaka

Xanté och jag har kämpat tillsammans ett tag nu. Det har verkligen inte varit lätt.
jag har verkligen sett hur dåligt hur mått, men inte riktigt kunna sätta huvudet på spiken
vad det som varit det riktiga problemet. Troligtvis har det inte varit ett enda problem utan en kombination av flera.

Men i vilket fall så det har varit behandling av hennes muskualtur + antibiotika för en anaplasmainfektion i
kroppen, vilket nu har gjort att hon blivit mycket bättre.
Jag börjar våga sätta igång henne lite mer rent fysiskt.
Det blir nu fokus på att bygga upp henne igen.  Både hon och trivs mycket bättre med det:)

Nu blir det varvning mellan konditionspass med mig på cykel eller i löpskorna.
Styrketräning för att bygga upp kroppen med motstånd och nu börjar hon fatta själva grejen
vad det är hon ska göra.
Utöver detta så blir det några pass på bålstabiliet kombinerat.

Lilla Xet börjar nu röra sig mer fritt i kroppen. Beteendet är nästan lite valpigt här hemma och det är som om
det spritter i kroppen på henne ungefär som en annan har vårkänslor...


Puss på dig mattes älskling!

Xanté mår sådär

Egentligen skulle jag allra helst vilja skriva om vår planerade Roadtrip till sommaren, har hittat massa spännande turistmål så Rasmus och jag skulle kunna vara borta många veckor...Får väl försöka begränsa sig.

Men i vilket fall så mår min lilla stjärna inge bra...och jag har så svårt att sätta fingret på knuten.
Efter att vi var hos ortopeden i mellandagarna så har jag behandlat Xanté efter de rekommendationer jag fick och dessutom har hon fått på smärtstillande och jag tycker att hennes bakben har blivit betydligt mycket bättre, vilket självklart väldigt glad.
Hon fick t o m träna ett minipass agility under väldigt kontrollerade former, och som hon älskade det. Det riktigt värmde matte-hjärtat. Det gick verkligen bra.
Ett par dagar senare tänkte jag att jag skulle träna lite lydnad, för att få henne lite hjärn-trött.
Då vi kommer upp till klubben så är min kompis där och kommenderar mig i frittfölj. Vi hinner inte ta mer än ett par steg innan hon säger att Xanté inte går rent. Jag fattar ingenting och jag såg inte heller att hon inte gick bra.
Men så tåg K henne och gick fot och då var det inget att snacka om. Bara till att avbryta träningen och gå en runda med henne istället. Känner givetvis igenom henne igen och hon ömmar inte direkt någonstans.
Tankarna börjar snurra, hur ska man hantera detta? Vad är det som händer? Varför?

Åter igen koppelrastning och ta de lugnt. Lätt för en hund som redan är lite halv understimuelerad...
Bokade tid till veterinären och telefontid med ortopeden eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle ta mig an detta problem. Båda tiderna blev idag, så det kändes lite som dagen D.
Först var jag på den bokade tiden hos veterinären och han tog sig tid och tittade på X. Hon tyckte det skitjobbigt idag, hon har tröttnat lite på okända människor som ska provocera för att se vart hon har ont. Det är ju inte så konstigt, men samtidigt något som måste göras för att vi ska veta var det sitter någonstans.
I vilket fall blev det också blodprov, som efter många om och men visade sig vara negativt för borrelia men dock positivt för anaplasma/ehrlichia. vilket inte alls är bra...
Efter diskussion med veterinären så skickar vi iväg proverna för vidare analys och innan dess blir det ingen antibiotikabeh.

Vid lunch ringde ortopeden som vi träffade i julas. Hon tyckte att jag hade resonerat helt rätt med tanke på blodproverna och uteslutning av detta..
Efter en stunds resonerade fram och tillbaka om tänkbara behandlingsalternativ, så fortsätter vi med rehabövningar och NSAID och hoppas på förbättring...har en tid bokad lite längre fram för säkerhets skull.

Xanté mår efter omständigheterna rätt ok, är lite uttråkad och vill mysa en massa med matte. Direkt allmänpåverkad är hon inte i detta stadiet, men det ju det som är lite lurigt.

Jag förklarar härmed krig mot fästningarna!!! Jag avskyr dom små krypen!

Mattes älskade lilla myshund <3

Lp1 SE AG(hopp) CH GK Vallhund Hinnared's Xanté

GODKÄND VALLHUND!

Xanté har den senaste veckan varit hos Lena igen. Denna gången bara tre dagar, men inte mindre tomt för matte här hemma. Jag lyckades att sysselsätta mig med lite blandat. Fredag kväll jobbade jag lite längre för att få undanstökat och körde sedan till Växjö.

Vi bestämde oss för att köra till syster i Kalmar för att kolla in hur hennes lägenhet ser ut och kolla in hennes kalmar:) Syrran jobbade på morgonen så vi mötte upp henne. Med oss hade vi olika "beställningar" så som dammsugare, diskställ och skruvmejsel. Lennie blev dessutom superglad när vi kom=)
Först blev vi bjudna på andrafrukost med frallor; passade precis lagom i tid. Sedan blev shoppning på hög nivå dvs flera second hand butiker. Riktigt roligt att få gå i lugn och ro tillsammans med systeryster.
En runda hem och lämna Lennie, därefter en IKEA-tur. Handlade bara en liten julklapp...Sånt där som är skönt att ha fixat. En sen lunch/tidig middag kom väl till pass när man ändå är där. Klockan rann i väg lite för oss, och vi var tvunga att lämna Kalmar för att bege oss tillbaka mot Växjö, och då visste vi inte om vi skulle hämta Xanté eller ej.

Jag hade lyckats skingra tankarna stor sett hela dagen, men när det blev dags att sätta sig i bilen på väg tillbaka, kunde varken tankar eller känslor hålla sig borta...
Strax innan klockan sex (då jag hade räknat på antalet starter flera gånger och insåg att där någonstans skulle dom vara klara) så pep det till i telefonen och det står:

"Grattis Anna. Imorgon ska du gå VP. /Lena"

Kan säga att det var lite jobbigt att sitta i en bil i det läget, för att sitta still var minsann inte det lättaste...
Jag var så otroligt glad! Helt underbart!! Min lilla hjärta, mitt lejonhjärta:) Dealen var eftersom det gick ett vp vardera av dagarna så om hon klarade det på lördagen så skulle jag gå på söndagen.
Vi kom precis fram till tävlingsplatsen när Lena var klar och på väg att köra hem, men vi hämtade henne och hon blev så bortskämd hela lördag kvällen. Matte somnade som en gris till en film som tydligen skulle vara väldigt bra enligt husse.

Söndag morgon kunde jag verkligen inte sova länge. Vaknade långt innan klockan ringde och var klarvaken. Inte supernervös i det läget, men otroligt taggad. Stackars Rasmus var fortfarande rätt så trött långt efter att klockan ringt för femtielfte gången.

Jag ville verkligen inte vara sent ute, snarare så att det blev lite tidigt, men jag hade ju inte riktigt koll på hur det går till. Har knappt sett ett VP tidigare. Kände mig hyftast lugn under domargenomgången. Domaren var mkt trevlig och gick igenom hela banan och vi fick gå upp och kolla hur det såg ut.
Sedan var oturligt nog att Xanté var lottad till sista start. Jag avskyr när vi får sena starter i agilityn och jag kan säga att det är än värre i detta läget.

Det såg verkligen enkelt ut, och vi hade ju gjort alla moment flera gången tidigare... MEN det är något annat att gå fram där till startpinnen. Usch så nervös jag var. Det var något av det allra värsta i den vägen tidigare, mina tidigare tävlingar, folksam cup, u-sm, mina tentor, allt kan slänga sig i väggen. Jag trodde minsann frukosten skulle komma upp igen. Självklart är det så att min hund läser mig bättre än någon annan, och hon vet precis vad det innebär. Tyvärr har hon lite mer egna tankar och funderingar gällade vallningen än agilityn, så resultatet blev inte speciellt bra. Det enda lilla jag kan glädja mig för såg jag när jag fick protokollet att Xanté fick en poäng bättre på utgången än hon fick på lördagen, men så var det ju oxå bara det.
Till slut så gick domaren fram till mig och sa; ge inte upp, träna lite till så kommer du oxå att klara det.
Från att ha känt mig uppgiven och tänkt tanken aldrig mer, så blev det lite mer jävla anama och lite blodad tand fick jag allt. Efter att ha stannat till prisutdelningen för att ha fått protokollen, så körde vi tillbaka till Växjö och värmde oss lite och käkade.

Eftersom det var så himla nära och dom hade en IK-1 tävling på eftermiddagen, och Lena skulle starta sin unghund, så körde vi ut en sväng till... Riktigt spännande att se ekipage efter ekipage, där man också kan se lite mer vad som blir rätt och vad som blir fel. Jag märker att det gör att jag utvecklas väldigt mycket, bara genom att titta. Men samtidigt så var det rätt så regnig och blåsigt och luften gick lite grann ur mig av alla spänning som varit över hela helgen, och Lena hade ett sent startnummer med Seth, så vi stannade inte tills dess.
Vägen hem till Sölvesborg är sällan rolig att köra, det var inte varken roligare eller lättare denna gången,
men jag kunde inte heller sluta le, och tänka på att min lilla underbara hund har fått stämpeln "Godkänd Vallhund" i sin stamtavla!

TACK Lena!!
Jag är så fantastisk glad över allt du gjort för mig och Xanté!





en träningsvecka..

Fick hem fröken X i söndags och tyvärr blev det inget GK Vp denna första gången, vilket gör att vi får fortsätta träna vidare på det momentet som var svårt dvs hämta fåren när det står någon annan i flocken och håller dom.

I tisdags blev det ett pass hos Petra och Lira. Fokus var som sagt på hämtträningen och rätt attityd. Visserligen bara i 25an, men dock. Petra ställde sig i flocken och först såg hon lite skum ut och Xante skulle inte gå nära flocken, utan drog ut på flanken dvs helt fel, la henne och skickade henne vänster igen. Då tog hon det lite bättre, men inte fullt ut.

Jag måste säga att jag är imponerad av lilla Lira som verkligen utvecklas gång för gång jag sett dom.

Onsdag kväll spenderades i Karins träningshage. Först bara fokus på att gå rätt håll när matte säger det dvs höger är höger och vänster är vänster. Ibland gissar hon och ibland har hon redan bestämt sig för vilket håll hon vill gå, så det gäller att vara hård och bestämd och helt enkelt inte låtas luras. Sedan körde vi några hämt tillsammans med Karin, men det gick inte alls bra, och jag fick lägga henne och skicka om henne flera gånger. Till slut fick vi åtminstonde till två hämt som jag kunde känna var godkända men minsann inte mer.

Igår kväll, torsdag, så var Xanté hos sin extrafamilj och jag var och simmade. Avverkade 1500m i bassängen och bokade dessutom in mig på vattengympa i höst. jaja, mer tantvarning på anna, men jag trivs i vattnet och tycker det är en förträfflig träningsform.

Ikväll styrde vi bilen mot Småland, och eftersom Lenas ställe ligger nästan på vägen, så stannade vi där för en liten träningsstund. Lena var ute och tränade Sapp. Han är så chamrig denna lilla hunden...
Började ett hämt då Lena stod i flocken, och Xanté skulle inte riktigt fullt ut lyssna på vad jag hade att säga.
Dock var det betydligt mkt bättre än i onsdags så det är ju en framgång.
Sen tog Lena och körde några drivningar och flankeringar med henne. Häftigt värre att se dom tillsammans.
Så var det min tur. Det var verkligen skillnad på att köra Xanté efter att Lena hade kört igenom henne. Hon hade en helt annan pondus och tryck i steget, dessutom lyssnade hon betydligt mkt bättre på vad jag hade att säga.
Sen har vi fortsatta problem med att gå ut på flanken i ett läge när Xanté är kl 12. Det kommer nog att vara vår akilleshäl, men nu kan hon åtminstonde bryt och välja något annat om man berättar det för henne.

I vilket fall ,GK Vallhund eller inte, så är hon min stjärna och jag njuter var stund tillsammans med henne. Har inte mått så bra i veckan av många olika anledningar och besked, men efter lite hundträning i fårhagen så är läget något helt annat. Återigen har Xanté bevisat för matte hur mkt hon gör att hon ska må bra. Underbara lilla hund.

What will I do without you?

C4 Cup

Hur var det nu med att springa hela vägen in i mål?

Vallningspass

Skulle bara ta ut bilen för att köra och köpa mat till Xanté. Det var verkligen akut kris av torrfoder här hemma.
Slutade med en stund vid havet, en stund hos Malena med familj och en stund i fårhagen.. inte alls dumt för att vara en helt vanlig måndagskväll:)

Hundbadet vid Tredenborg är verkligen att rekommendera tycker jag. Kanske inte om man har en hund som tycker om att simma för det är vääääldigt långgrunt, men för att busa och leka och springa i vatten är det alldels perfekt. Xanté börjar åter bygga upp musklerna ordentligt som hon tappade i vintras när hon var dålig.

Ringde och hörde om vi kunde köra och valla ngt pass i veckan och fick komma på stört. Hann inte ens äta en bit mat innan. X fick först ett pass i den lilla hagen på bara två får, som sprang utav bara den. Men hon gick till slut så lugnt och fint. En tass i taget... Flankerna kunde knappt ha varit bättre där inne, släppte fåren bra och gick både away och come by.

Efter att deras kurs var slut gick vi in i 25an en runda och först ett minipass i fållan. Fållan har Xanté länge varit läskig, hon tycker fåren kommer så nära. Men min lilla tjej höll huvudet kallt och bara väntade ut dom så hon vände sig ut.

Körde några hämt och rätt så mkt flanker. Idag har jag verkligen ingenting att klaga på. Hennes "lay down" fungerade t o m. undra om det är jag som lyckas placera fötter och kommondo på rätt ställe;)

Kan jag någonsin beskriva hur stolt matte är över sin hund! Det hade jag aldrig trott om henne så som det såg ut i början...


Karlskrona

I helgen har det varit agilitytävling i Karlskrona båda dagarna.
Helgen inleddes fredag kväll med att stå i köket och fixa picknick
som denna gången bestod av
- potatispaj.
- fransk potatissallad.
- Nybakat brytbröd.
- Kycklingciabatta
- Smulpaj att grilla.
Till detta även tillbehör som brieost med marmelad samt grönsallad och hemgjord fläderblomssaft.

Lördagen började tidigt med ett pass i vallhagen. Xante skötte sig alldels utmärkt och matte var supernöjd.
Hon gick flera gånger ur balans och upp och la sig både klockan tre och nio utan att tänka sig för. Körde även ett hämt på ca 50-70m, vilket gick toppen. Helt plöstligt så kunde hon det oxå. Det var med ett stort leende jag styrde bilen mot Karlskrona.
Först ut var hopp3. En skum bana som jag inte riktigt fick grepp om, eller så var jag min skalle fortfarande kvar i fårhagen, för bra gick det inte. först en låååång sväng ur tunneln och sedan ett riv och då känner jag att jag inte riktigt är med, och då kan det bara sluta på ett sätt med den hunden. Hon seglar glad över fel hinder. Försökte köra vidare, men då har hon fullständigt knäck i lurarna. Kände mig mindre glad på min hund och i det läget var hon till salu för en billig peng.

Så jag överlät till syrran att köra henne i agility3an. Då kunde hon helt enkelt inte slalomen. Min hund som älskar slalomen och det är hennes absoluta favorithinder och hon gick fel två gånger. Slutade till slut i disk det med.

Anna W föreslog en tur till en bonde utanför Karlskrona som ibland har träningstillfälle på får, så jag var inte sen med att hänga på. Xanté gick som hon aldrig har gjort förut. Låååångt ut och snyggt driv. Det var nästan så att matte föll en liten tår... saker och ting börjar trilla på plats för min lilla fyrbenta tjej.
Då blev prislappen lite för mkt denna gången oxå. Tur för mig;)

När husse sedan dök upp efter att ha hjälp till på ett flyttlass för en kompis, så bar det av till havet och vi badade med hundarna en lång stund. Så otroligt skönt!!

På kvällen blev det grillning och mat från picknick-korgen.




Vi tältade över på campingen vid tävlingsplatsen. Helt suveränt. Det enda lilla minus var att vi hamnade precis vid framhoppningsbana och kan väl säga att jag inte riktigt var vaken när klass ett hundarna var på plats. Men värre saker har ju hämt.

Första start idag var som igår hopp tre. En spännande bana med väldigt många tunnlar. Men Xanté och jag kom inte så långt eftersom hon inte ville ta min svängarm och mitt bakombyte och sprang raka vägen fram. sedan skulle hon inte heller gå in i säcken. Så då gick vi av banan. Jag var fruktansvärt irriterad och besviken i det läget.  Allra mest egenligen frusterad över att hon inte alls gått att styra.

Men blev lite (eller ganska mycket)gladare när det visade sig att Malena och Annie gjorde ett kanonlopp och blev tvåa med certet!! Glad för hennes skull!!




Försökte samla ihop mig sen till att springa Ag3. Det enda jag ville var att INTE diska mig. så när jag stod mellan att satsa och safea blev det en liten safe och vilket faktiskt blev bra... Jag valde att på hinder fem där man kunde välja mellan en tajt passage och en mkt sned ansats till bommen ta det långa hållet runt hinder och rak ansats till bommen. Men jag upplevde inte att jag tappade tid på det. Sedan kom vi till det stället där jag inte kunde bestämma mig för vilket håll jag skulle ta runt Ahindret och om jag skulle våga släppa henne på kf.
Men jag tog det hållet som skulle innebär att det inte stod så mkt ivägen som hon kunde ta om jag inte var där och samtidigt släppte jag henne helt och hållet på kf.
Det blev så att hon fixade kf men jag hann inte riktigt fram och styra henne så sprang förbi hindret efter, men vände inte upp så hon tog hindret utan sprang förbi men jag lyckades få runt henne och slippa disk.
resten av loppet hade jag henne i hand. tror jag höll andan precis hela loppet igenom.

Tävlingens
+ Helt ok kontaktfält.
+ Att vi lyckas fokusera och om inte fullt ut så iaf delvis hålla ihop.
+ En konkurranskraftigtid


- Bådas fokus
- Svårt med tajta bakombyten
- Knäck i lurarna
- många långa svängar

men i vilket som så är min hund den mest fantastiska jag har och jag skulle inte vilja byta bort henne för alla guldpengar i världen. Kanske vi ska försöka få till något agilitypass mellan alla pass i fårhagen. Dessutom har jag snart semester och livet runt mig har varit VÄLDIGT svajigt ett tag, vilket inneburit att mkt av mina tankar och min energi

Vallning

Har massor att skriva och blogga om, men min tid räcker inte till att bråka med datorn.
Förhoppningsvis blir det snart lösning på det...


Xante och jag har gått en vallningskurs under maj månad. Vi har fått läxa och tränat mkt mellan gångerna,
är riktigt nöjd med hennes framsteg. Hon gör mig verkligen glad och stolt. Det har verkligen blivit en helt annan hund. Jag märker det allt mer på agilityn. Hon har en helt annat tryck under tassarna men oxå mer egna tankar, vilka inte alltid överens stämmer med mina...






<3 Mattes Stjärna <3

Foto från Råådalen

I Råådalen förra helgen var en fotograf på plats och fotade massor!
Xanté fastnade på bild iaf:)






Resterande av bilderna finns här:
Fotograf Daniel

Koll på sina hundar?


Kurslitteratur

En liten hint om vad som komma skall...

I Söndags fick jag åter igen beröm för vilken härlig hund jag har.
Vi har visserligen en låång bit kvar innan allt är klart, men i vilket fall
är det otroligt spännande.
Fick hem boken som egentligen inte ska analyseras förrän långt senare in i kursen,
men kunde inte låta bli att beställa den och lusläsa den när den kom.


Summa Summarum av året

oj! tiden går snabbt!
efter viss påtryckningar så är det nog dax att uppdatera här.

Nu är tävlingssäsongen slut, vi hade våra sista lopp i Folksam Cup finalen i Norrköping,
där det inte riktigt räckte hela vägen. Xante fick så som många andra hundar riktigt svårt med underlaget.
Körde henne ett par varv innan på uppvärmningshindrena så att hon skulle vänja sig, men den hunden har en enorm stregning när vi står på startlinjen så det är helt sjukt. Men jag är nöjd att hon gjorde sitt bästa med dom förutsättningarna som var. Många ord är sagda om detta... Visst är jag besviken att vi inte kunde prestera bättre nu när vi hade chansen att möta några av de bästa. Men nästa säsong kommer den chansen igen.

Detta året har varit helt fantastiskt! Jag hade ALDRIG någonsin tro att det skulle sluta så bra rent resultatmässigt.
Inför denna säsongen hade vi bara en pinne i Ag1 och var i Hp2 utan pinnar.

debuten var på Gåsahoppet i påskas, där vi lyckades bli tvåa efter Anders Nyholms Nike, med vår andra pinne i agilityettan. Sedan kändes det som om den sista pinnen satt riktigt långt inne. Fast när man tänker efter så var det inte många lopp, men sådan förargliga fel, som lätt drar med sig att man tappar koncentration. Så varken på hemmatävlingen, i Sösk eller dag ett i falkenberg var någon höjdare. Däremellan stod vi över Höör och U-DM.
Men känslan i Falkenberg dag två, när jag bara hade bestämt mig. Det var vår bana och detta skulle vi bara ta. Den känslan har jag aldrig känt förut men vill gärna uppleva den igen.
T o m domaren kommenterade det efteråt, vilket värmde otroligt!

Fick snällt efteranmäla till Lunds tävling, eftersom jag av många anledningar missat just deras sista dag.
Så dagen efter falkenberg bar det av till Lund tidigt som bara den och regnigt var det. Men det skulle visa sig att det var värt det. För i Agilityloppet (dvs debuten i tvåan) gick Xante in och gjorde ett så otroligt bra lopp. Det som mkt gjorde skillnaden var att jag var avslappnad och förväntade mig ingenting. Det slutade med vinst och pinne!

Sedan var det paus, med andra aktiviteter istället med de flesta var i Oskarshamn, Råådalen blev inga resultat värt att nämna, där handlade jag Xante som en chihuahua, funkar inte riktigt på henne....

Xante var anmäld till Simrishamn "annandag midsommar" och jag hade skaffat reservförare i form av Malena,
men när dagen innan väl kom så var jag så sugen på agility så jag och R steg upp tidigt och packde in oss i bilen och tog vägen via S-hamn på vägen hem. Det skulle oxå visa sig vara värt det, för i Hopploppet vann vi med vår första pinne där. Kändes som en bra uppladdning inför Gotland.

För dagen efter s-hamn bar det av till Gotland. Denna semsterns allra höjdpunkt! Jag anmälde mig redan i januari och såg framemot det hela våren. 
Gotland som äventyr, som semesterställe och med tävlingar var och är helt fantastiskt. Ännu mer underbart än vad jag någonsin  kunde hoppas på. Självklart har R en stor del i detta! Det var otroligt intensiva dagar, med långa tävlingsdagar och dessutom ville man ju hinna med en massa turistande. Tur nog hade dom lagt in en vilodag, där vi hann med bla Lummelundagrottorna.
Rent resultatmässigt var det helt otroligt, med oss innan hade vi en pinne i vardera klass
och efter veckan hade vi blivit uppflyttade och dessutom hunnit debutera i klass tre!
Dock blev det bara en pinne i Hp, med många lopp med ett enda riv, vilket var otroligt irriterande.


En vecka efter Gotland började Xante löpa och missade därmed Bjuvscupen, där våra duktiga lagmedlemmar lyckades plocka hem två SM-pinnar.

Därefter var min semester slut. Dock var sommarens aktiviteter slut för det.
För Snapphanefejden var kvar. Där Emelie Norrman lånade henne då hon bodde där uppe i veckan.
Resultatmässigt kvar mitt enda mål att ta sista pinnen i hopptvåan, det fixade dom redan första loppet.
Så debuten i Hopptrean fick Emelie köra med henne, sedan fick även syrran köra henne i ett agilitylopp, där hon lyckades bli FEMMA av nästan hundra starter! Det är helt fantastiskt bra.
Sedan skulle jag ta över och då blev det bara en massa disk! Däremot var känslan i loppen ofta bra.

Inte ens en vecka senare var det dax för Oxies kvällstävling. Där var inte alls känslan bra! Var riktigt besviken när jag åkte hem därifrån.

På min fd hemmaklubb Ystad så kom vi åtminstonde runt vårt första klass-tre-lopp. Med femton fel. Men runt kom vi. Hopploppet blev ytterligare en disk.

Lund första helgen i sep; där blev det lite omflytt eftersom Malena inte kunde åka med så lånade jag Annie till lagklasserna. Annie var otroligt rolig att köra! Så ärlig i varje sväng. En helt annan hund än X.
Syrran körde X i laget. I de individuella klasserna körde jag henne, utan några större framgångar där.

Helgen efter bar det av till Sofiero, debut i agility för mig. Har tävlat annat på Sofiero tidigare.
Det är verkligen en tävling som jag tycker om, stämningen är en helt annat än på vanliga tävlingar.
Först ut var agilityn, där jag startade nästan sist; och såg de andra.  Insåg att vi hade en bra chans till ett bra resultat, vilket självklart gjorde att jag spände mig och vi diskade oss på TREDJE hindret. Kul!
Därefter hopp, där vi var först ut! Passar mig bättre att starta tidigt! Vi nollade och ledde i mål:D
Däremot var det bara Mette och Tux som gick om oss; vilket innebar första CERTET!

Vi hoppade över Oskarshamn och Höör av flera anledningar.

Så helgen efter bar det av till Nybro; Femma i hopp och andra certet. Ag rev hon andra hindret och luften gick ur mig. I öppen klassen så fick R äran att debutera med henne. Riktigt kul att se. Lite mer träning så kommer det nog bli riktigt bra.

Sista officiella tävlingen var i Oxie. Det var en av årets ruggiaste dagar, var sådär sugen på att överhuvudtaget ta mig iväg. Men åter igen skulle det bli värt det. Det roliga var att även mina föräldrar tog sig tid och ork att köra dit för att titta på oss. Det blev en rask start eftersom det var många som skrämdes bort av vädret; det var inte ens hälften som anmält sig där. Xante gjorde ett ok lopp, som kändes riktigt svajigt. Det var få som nollade och dom enda som slog oss var Jenny Damm och Ina, vilket innebar att vi fick vårt sista cert! Kändes helt sanslönst bra.
Hade en aning svårt att ladda om!

Växjö dagen efter med kval till Folksam Cup. Fortsatt ruggigt väder. 10 fel i agility i en konstig slalom.
Trodde inte riktigt att det skulle räcka. Men en vinst i hopp efteråt gjorde att vi slutade på nioende plats
av tio som kvar. Resultatet av finalen har jag ju redan dragit.


Så om vi nu tar en summering av detta fantastiska år!
-Års debut med pinne.
- På mindre än en månad gått från agilityett till agilitytrean.
- Sju vinster.
- 10 pallplaceringar
- otagliga lopp med fem fel
- Tre hoppcert på tre raka tävlingar, på fyra veckor.

Men framför allt har vi fått en tävlingserfarenhet som vi behövde. En säkerhet på hur vi tillsammans fungerar. 
Xante har en otrolig kapacitet när det kommer till tävlingar. Hon laddar upp något otroligt bär vi står på startlinjen. Jag blir sällan nervös längre. Jag känner bara en enorm trygghet i vår relation.

Jag är så otrolig tacksam och glad för min lilla hund!

Det är lite skönt att säsongen är över och vi njuter av "ledigheten".  Har insett hur mkt vi har varit iväg detta året, och denna sammanställningen är bara agilityn... därtill är det ju en massa annat! Har knappt tittat på nästa säsong. Vi får se vad som händer... dessutom tror jag att vallningen ska få lite mer utrymme.

Nu ska jag få lite mer ledig med en vecka på Gran Canaria och Xante ska på semester hem till "Mormor & Morfar och Moster".



SAG(hopp)CH





Lp1 SAG(hopp)CH Hinnared's Xanté

Min underbara hund!

Nybro

ska försöka sammanfatta dagen, även om det inte är lätt.
Det har varit en lång dag, efter gårdagen då vi var och åt otroligt gott på Vendel at Ale Stenar
 
klicka på loggan för att komma till deras hemsida.

Sedan tog vi även en tur till Kivik och tittade på den årliga äppeltavlan.


förra årets tavla.

Sedan efter en mysig stund hemma, så drog vi tillbaka till Sölvesborg.
Men det blev lite senare än tänkt, vilket innebar att det var rätt så jobbigt att stiga upp imorse.
Stressigt blev det, men när vi väl kom fram; så hade vi inte alls behövt stressa ett dugg.
Men jag tycker det är ganska skönt att vara på plats i tid!


Hopp3 - Femma: 2a certet och SM-pinne

Direkt kände jag att det var en bana som passade oss, om jag bara kunde få till starten, där linjen låg rakt in i en tunnel, men det skulle visa sig inte vara några problem, utan de kom längre fram. Sedan kom ett jobbigt parti, där jag inte visste hur mkt jag skulle hinna. Men för första gången så hann jag det lite längre än vad jag trodde.
Sedan såg jag hur xante tog sikte på tvåan baklänges och jag skrek till, och hon lyssnade faktiskt! och vände upp, så vi tappade ju lite grann där och som Helena sa; det hördes hela vägen hem;) Sedan fick jag med henne bra till slutet. Var mest nöjd med att återigen ha nollat i klass tre! Trodde faktiskt inte det skulle räcka till.
Elvis vann på 28 någonting och Xante hade 30.66. Men så hade hon oxå två rejäla utsvävningar plus den där felsiktningen!
Hjärat pumpade fort när jag sedan såg resultatlistorna! Herregud!! 



Xante var inte riktigt på fotohumör idag. Tror hon var rätt trött.


Ag 3- Plac 14? - 15fel. 

Det var en aning svårt att ladda om till agilitytrean som kom direkt efter.
En hyfsat svår bana, där jag inte riktigt kunde bestämma mig hur jag skulle göra och uppenbarligen var jag inte själv om det! När jag står på startlinjen så ligger inte bommen på tvåan riktigt på; så här i efterhand skulle jag nog ha sagt till; men det gjorde jag inte och Xante rev så klart det hinder och luften gick faktiskt lite sur på mig själv för att jag inte sa till. Så då tog det tag innan jag kom tillbaka in i loppet och Xante fick en vägran på en tunnel där jag skulle göra ett bakombyte. Sedan var det upp om ett hinder och sedan bommen; Xante har ju fått fel på uppfarten vid flera tillfällen nu, och jag kan inte bestämma mig OM jag överhuvudtaget ska lägga någon energi på det?! Har inte riktigt kommit fram till något bra där. 
Men i vilket fall så kom hon ändå i rätt bra fart upp, men trampade med alla fyra tassarna. Skönt!! Vippen gjorde hon bra. Tror hon blev lite paff på Sofiero när jag tog om den. Sedan kom den andra vägran, där jag skulle försöka mig på att skicka henne, för att hinna med lite mer. Men det gjorde jag inte så jag fick göra framförbyte och springa som bara den vid en rak långtunnel; där en tunnelingång låg i rätt bra linje men som dom så klart inte skulle i. Där många oxå diskade sig. Men jag lyckades få Xante över lången istället. Det kändes rätt så bra. 

Öppen hopp - R debut. Disk.
Jag hade lovat att R skulle få springa med henne i en inoff klass. Så debuten blev idag. Riktigt spännande. 
Det var faktiskt inte en helt snäll bana; fast iofs var det nog en hopptvåa och ska det ju vara. Var lite sugen på att köra den själv:P
Tyvärr så diskade dom sig, för att Xante fick syn på en tunnel som hon inte skulle ta just nu och det har ju hänt även mig ett par gånger och tunnlar står högt på hennes favoritlista. Men jag tror nog att någon vill ha revanch. 

Försökte tigga mig till skjus hem, för att vi skulle slippa köra med dubbla bilar upp, men det var lite svårt att hitta någon. Till slut så blev det att vi fick ta tåget hem från Emmaboda via Karlskrona. Det tog inte så mkt längre tid.
Skönt att få sova lite  på  vägen hem:) inte så bra när man själv kör alltid annars. 
Frusen var jag när jag kom hem; så Xante och jag landade i soffan och firade med glass och the. 



  


Tja!

Xante här.

Nu är det min tur att låna datorn ett tag. Matte behöver göra lite annat ibland;)
Klappa på mig bland annat.

Hon har haft massa konstiga idéer för sig denna veckan, t ex att jag skulle hålla stilla
och bara gå promenader, inte springa. Blä för att gå i koppel.
Vad tror hon att jag är; en myra? All energi då; vart ska jag göra av det.

Tur var att hennes jobbarkompis hämtade mig istället för matte i torsdags
och jag fick tillbringa hela kvällen och natten hos dom, då matte sov borta.
Riktigt var hon var har jag inte koll på; hon bara pussade mig på huvudet när hon gick på morgonen
och sa att hon snart skulle komma hem igen.

Nåväl när hon kom hem igen i fredags, blev världens pusskalas. Det där med stilla hade hon nog glömt
för jag rusade runt (och hon sa inget)
Hon började packa om alla väskor, och även mina saker fick följa med. Men jag såg faktiskt att
min blåa bok stod kvar i bokhyllan.

Det blev hem till "mormor och morfar" och deras bääään. Spring i benen hade jag minsann,
men matte tyckte nog jag var ganska duktig för det var inte många gånger hon höjde rösten till mig.
Det är med nagel i ögat, som Cima tjatade på henne om, det verkar har fastat någonstans,
men det betyder ju att hon är på mig nästan heeela tiden. Jag får inte alls göra som jag vill.
Men ibland är det faktiskt bra, för när jag gör som hon vill att jag ska göra, så får jag fortsätta
flytta på dom där ulltussarna, så det kan ju vara ganska bra ibland att göra som hon säger.

Jag bosatte mig i Åkes bur; den är så mysig och så slipper man nästan alla påhälsingar.
Matte, moster och morbror sprang som tokar igenom huset, upp och ner och bar runt en massa saker.
Tillslut blev det iordningställt. Nöjda var dom iaf. Fast jag fick inte sova på min gamla madrass, det tyckte jag inte riktigt om.

På söndagen väckte matte mig, hur ofta tror ni det händer? haha.
Så packde hon ut sakerna i bilen igen, och så körde vi lääänge.
Fast jag visste minsann vart vi var när vi kom fram; hos husse såklart!!
Han hade nästan bara ögonen för mig. ;)
Matte var jättehård och jag fick inte sov i soffan, jag försökte FLERA gånger, men tillslut blev matte t o m förbannad. Usch det tyckte jag inte om, så det var bäst att passa sig. Men dom vet inte var jag var när dom var på bio.

Idag gick vi en normal morgontur och när matte kom hem, så packade hon nästan direkt den grönprickiga väskan. DET var lääänge sedan och iden var en massa spännande saker.
Vi gick till en grusad fotbollsplan en bit bort, och tränade lydnad.
Men herregud vad tror hon att jag ska klara av. Det var jäääättesvårt. Var ju alldels sprallig i kroppen.
Till slut fick jag bollen som piper, matte avskyr den. Jag älskar den.
Tydligen så var jag ganska duktig enligt hennes utsago. Kanske till och med så duktig
att matte tar med mig på en tävling, men det får vi väl se.
Nähä nu ska jag ta och placera mig i soffan, i MIN soffan!
Tingeling.

Sofiero

Har alltid trivts i Sofiero och tycker att deras tävling är så där härligt avslappnad många gånger.
Innan ville jag bara åka dit och njuta av stämningen men oxå att få lov att tävla agility för första gången,
just där. Har länge sett framemot detta=)
Resultaten idag gör ju inte att jag trivs sämre där. Men till början...
Vaknade då klockan ringde och fick bara en sådan där en  uppbarelse, så jag steg upp och kollade PMet
och som jag då trodde så kunde vi gott somna om och sova en timme till.

I bilen dit så var jag bara så uppspelt som man bara kan vara när det är agility på G=)

Det var länge sedan jag var på utställning och ännu längre sedan jag var på Sofiero,
hade glömt hur mkt folk det kunde bara i omlopp.

När vi väl kom fram till ringen, så var det mot slutet av small-klassen, så vi hade med gott mått kunna sova lite längre, men det är ju skönt att vara på plats.

Till tävlingen då. Domaren som dömde, var den domaren som om en vecka kommer att döma VM, vilket så klart gjorde det lite xtra spännande, att se vilken typ av banor det skulle bli.

Agility 3.  - disk
Intensiv och lång bana, var mina första reflektioner. En hyfsat svår slalomingång, och så vid två tillfällen upp och runda ett hinder, vilket Xante diskade sig på två gånger förra helgen. Blev lite osäker på starten hur jag skulle göra, då det var två hinder sedan ett tredje i staket mot tvåa, men man skulle emellan och ta en tunnel istället. Gjorde egentligen helt rätt, som jag hade tänkt, men blev lite stillastående och Xante seglar så fint över hindret. Fortsatte att köra, och tog om vippan, så hon flög av denna på ett sätt som jag inte vill. Hon satt klockrent i slalomingången som så många missade, vilket var ett skönt kvitto. Gick fint ur tunneln när vi kom så långt, och sög på hindret som stod rakt fram och jag kunde vara kvar på "fel" sida om ett annan hinder och skicka henne på säcken, och sedan svara hon fint i en therdle. Så trots allt, så tyckte jag att trots disken så fick jag många positiva svar från Xante.

Hopp 3 - 2a med CERT! SM-pinne!

Efter lång väntan och ett tur runt i parken. Så var det äntligen dax för vår start. Innan hade dom delat alla banvandringarna, men eftersom dom låg lite efter i tidschemat så fick vi gå någon minut längre, men alla samtidigt. Vilket självklart påverkade eftersom jag hade startnr 1 och hade lagt upp min planering efter det.
Kände bara ett sådan fokus, som jag inte haft på mkt länge, inte sedan AG1 i Falkenberg i maj.
Xante var så otroligt lyhörd, så jag sällan upplevt henne förut. Kommer lite långt ut efter långhoppet, eftersom hon drar mot den bortre tunnelingången (som låg lååångt bort). Men svarar snabbt och vänder direkt.
Låter henne jobba själv in i slalom, och sedan fick vi till en riktigt fin theradle, som gjorde att jag lyckades komma någerlunda till nästa hinder (som är svårt efter en rak långtunnel). Sedan hamnde jag på fel sida om ett staket, och svär rakt ut, men det ordnar upp sig och i efterhand så var det inte så dåligt alternativ, eftersom jag då kan vara med Xante mer att svänga tajt på hindrena innan.
Sedan var det bara en direkt svårighet kvar, där Xante ligger fint med mig, och det var inga direkta svårigheter att lyckas med den klurigheten. Så vi går in på 31.64. Sedan skulle det visa sig att den enda som skulle lyckas så Xante var Tux, som är landslagshund och alltså tävlar VM nästa helg. Satt som på nålar hela resten av klassen, efter att jag belönat och gått ner X lite.
Näst sist hund var Lira och jag vet ju att dom är riktigt bra, men tyvärr så rev hon tredje hindret, och då gick det upp för mig att detta skulle nog gå vägen. Ville absolut inte tro något, men då speakern ropade upp Tux som vinnare och Xante som tvåa så var det ett faktum. VÅRT ALLRA FÖRSTA CERT!! Mitt allra första agilitycert!!
jag har inte riktigt förstått det ännu!!



 



Trött liten CERT-hund i bilen hem:)

TACK för alla Grattisar!!


TACK R för att du var med idag, och för att du servade mig idag.
Mat är tydligt viktigt=)

TACK XANTÈ för allt du ger mig!!


Lund

Nu drar en intensiv tävlingsmånad igång.
När alla mina bilder kom med posten i går imorse, ville jag bara brygga en kopp the och sätta mig i min
pysselhörna, men det hade jag ju inte riktigt tid med. Utan istället var det bara till att packa mina och Xantes saker och dra söderut. Det var en tag sedan jag var hemma i Örum nu.

Hämtade upp Annie på vägen, för att varken Malena eller Emelie m Ior skulle dit, så om jag tog med mig Annie så skulle vi åtminstonde kunna starta laget.

Fick en mysig kväll hemma igår, med alla syskon och mamma (pappa var i bastun) och vi såg Brokeback Mountain.

Hann med ett litet pass hos ulltussarna oxå. Xante lär sig otroligt fort, och nu fungerar höger och vänster allt bättre. På kvällspromenaden senare så ville hon tydligen in igen. För Xante försvinner i mörkret och hur jag än kallar så kommer hon inte, och jag hör hur fåren börjar flytta sig. Kallar igen, och hör ett skrik. Då hade Xante kommit in i hagen, men kunde inte ta sig ut utan att gå emot elstängslet. Vi fick gå runt och släppa ut henne, men  hon var inte avskräckt för imorse skulle hon in igen.

Klockan ringde och jag pallrade mig upp efter en stund. Både Annie och Xante var förvånansvärt lugna i morse.
Ut på morgonpromenad på fälten, något som jag kan sakna.

När vi väl hade lyckats packa ut i bilen, så börjar det dugga och det regnar allt mer och mer.
Usch, det var inte alls vad man ville. Det kändes som en sådan dag som man skulle vilja ligga kvar under täcket.

Väl på plats så sprack det upp lite grann åtminstonde medan vi slog upp tältet och fixade våra grejer.

Först ut var Hopplag, som vi alltså skulle starta på tre hundar.
En hyftast svår bana. insåg dock när jag gick banan att den såg svårare ut än den var.
Vi bestämde att ida skulle få köra Xante, och därmed gå ut som första hund, jag som andra hund och Camilla med Fressia, som C-hund, som det brukar.
Tyvärr så diskar Ida & Xante, för att ida ville lite för mkt och koncentrade sig på en kombination tidigt i banan.

Jag har ALDRIG någonsin varit så lugn, som jag var när jag gick in med Annie. Det fanns ingenting annat än att gå in och köra. Till och med innan ida startat så var jag bara lugn, tänk om jag kunde få ha en sådan magkänsla när
jag kör min egen hund.

Annie lyssnar som jag vet inte vad och flera gånger frågade hon tom om hon skulle ta hindret rakt fram, utan att ens tappa tiden. Så otroligt härlig hund att köra helt enkelt.

Jag och Annie har knappt ens tränat ihop, tror att jag testat henne vid ett enstaka tillfälle.


När sedan hopplaget var slut var det ganska snabbt agilitylagklassen. Denna var klurig men ändå spännande.
Kände mig lite mer nervös, eftersom kontaktfälten är inblandade. Var mest nervös för bommen och vippan.
Ida ville ha en ny chans, så det blev samma uppställning även här.

Tyvärr diskade dom igen, då Xante hoppade ett hinder tillbaka, när hon ska vända tillbaka, för att ida blir osäker på hur hon ska hantera situationen som inte blir som hon tänkt sig, och man hinner inte fundera många hundradelar innan Xante tar saken i egna händer.

Annie var något lugnare i denna klassen, men ändå kom hon som skjuten ur en kanon, då jag kallade på henne.
Vippan var hinder nr 3 och Annie trampar, men hoppar av snett, så jag uppfattar att hon får fel där, men eftersom det är laget, så kör jag ju vidare. Och känner att vi har ett riktigt bra lopp med oss.
När jag sedan kommer imål, så säger någon till mig; synd på felen på Aet. Felen på Aet??!!
Då hade vi tydligen fått en femma där och inte på vippen som jag trodde. Men det fanns inte någonstans att hon hoppar dom kontaktfället, eftersom jag står nästan still och domaren en bra bit i väg, så ser jag ju bra mkt tydligare än honom hur hon tar kontaktfältet.

Helt enkelt är jag bara förbannad på flera gånger det senaste få fel, som jag inte tycker att vi ska ha.
Jag vet att det är domaren som dömer, och det får man helt enkelt respektera.
Men jag är trött på att det ska drabba mig. Ska hyra dom elektroniska och se hur mycket Xante faktiskt missar. Ska bli väldigt intressant. och hur ska man göra??! Har redan två av - två på på nerfartena, men vill inte ha det på uppfarterna, eftersom jag upplever skaderisken betydligt mkt högre än då dom kommer med fart.

Vilket fall så gick inte igenom ett enda lopp med laget (eller individuellt) denna dag, och frustrationen
växer.  Drömmen var ju att ta två SM-pinnar och kvala till SM nästa år.

Individuellt då.

Hopp 3-disk
Vet inte vad jag ska tycka om denna banan, faktiskt.
Hade först tänkt ut hur jag ville göra, men ju längre tid jag gick den ju mer osäker blev jag.
Till slut blev jag någorlunda nöjd. Känslan som jag hade med Annie, var som bortblåst och jag ville så otroligt mkt. Vet ju att vi har kapciteten.
Men då det ett hinder som skulle hoppar och runda utan att hoppa tillbaka det. Precis den situationen som ida diskade henne på i agilitylagklassen. I en sväng tidigare kommer Xante längre ut än vad jag tänkt, så jag måste slita lite för att få tillbaka henne, vilket gör mig sen även i då jag kommer upp till detta hinder, och hinner inte riktigt med och så klart så hoppar Xante hindret tillbaka. Så jag tar om och hon gör samma sak igen, och jag tar om och då lyckas hon, med MKT tvekan komma med mig runt hindret istället.
Sedan diskade hon sig igen, så hon väljer en tunnel istället för slalomen.

Agility 3 - disk.
En svår bana, och väldigt lång.
Fast en bana som verkligen passade mig och Xante, för jag var tvungen att hålla i hela vägen OCH vi hade äntligen ett tidigt startnummer.
Men bommen står i en raksträcka och jag visste att Xante skulle missa uppfarten.
Försökte ändå påminna henne om att korta av steget, men denna gången hjälpte det verkligen inte.
Funderarade flera sekunder om jag skulle ta om alltihop. Men samma sak här, man hinner inte stanna upp och filosofera med Xante för då tappar man koncentrationen, och självklart går Xante runt ett hinder och hoppar det baklänges. Sedan försökte jag köra vidare men det var ju inte lönt....

Ska man ta om? Vet Xante vad blir rätt och vad som blir fel OM jag skulle ta om? Behöver jag ett ordentligt betedde, och hur vill jag då ha det? Kan man ha running upp och 2+2 ner?
Kanske jag någon dag kommer fram till hur jag vill ha det.

Hade beslutsångest om jag skulle låna Annie och köra till Eslöv imorgon. Efter lagklasserna var jag väldigt sugen, men hade svårt att få det att gå ihop, då jag inte har någon bil. Den stannar i Örum och ska på service.
Men sedan när jag kört alla klasserna idag, och var helt genomblött av allt regnande och vetskapen om att vi skulle på släktkalas, så bestämmde jag mig för att låta Sabina ta henne Annie till Malena.

Ida beslutade sig för att stryka Åke i hoppklassen så vi kunde köra på en släktings födelsedagsfirande.
Aldrig förr har jag bytt om från tränings/regn-kläder till klänning på en baja-maja. Men någon gång ska vara första, tydligen. En massa god mat och tårta efteråt.
Fick lift hem av moster med familj.

invirad i en filt och med spännande fotboll på TVn och en god kopp the, så har jag nu fått upp värmen lite grann.
Xante ligger på rygg i sin favorithörna i soffan och sussar sött.

Men nu är fotbollen slut, thet uppdruckit och dagen sammanfattad.

Nu ser jag först och främst fram emot morgondagen, sedan blir det Sofiero nästa helg,
och är det någon tävling jag ser framemot så är det den!







Oxie och Ystad

Efter Snapphanefejden blev det inte många dagars uppehåll, utan på torsdagen bar det av till Oxie efter jobbet, (eller snarare så smet jag lite tidigare) för deras kvällstävling.

Vi började med Hoppklassen. Inte dirket jättesvår tyckte jag, men uppenbarligen så var den det för vi diskade redan på andra hindret, så X skulle in emellan två hinder men hon seglade över hindret baklänges. Jaja, sådant händer och jag försökte köra vidare. Men Xante hade uppenbarligt proppat öronen fulla med bomull eller något, för lyssnade det gjorde hon inte. Så jag blev helt enkelt förbannad.

i agilityklassen lyssnade hon därför lite bättre:) Denna var desto svårare. Flera svåra passager som krävde sin koncentration, ffa den första där man skulle runt ett hinder och ta den bortre tunnelingången, som låg under Aet. Vi lyckades med den och jag blev så lättad. Sedan lyckades jag hjälpa henne lite för mycket in i en svår slalominång, så hon rundar första pinnen fel, och då gick luften lite ur mig. och sedan tittar X in i tunneln med halva nosen, och så klart är vi diskade. Men känslan var betydligt bättre.

Ystad då.
På nästan hemmaplan. Vi skulle tävla på söndagen, men körde hem till mamma och pappa redan på lördag em. Efter att ha fått lite sovmorgon, för första gången på jag vet inte när.
Tog flera korta vallpass i hagen. Inte för att dom fåren hemma är direkt lättvallade, och Xante fick springa en massa.
Det blir mest fösning nu, ska försöka försiktigt lägga in höger och vänster så att jag ska kunna skicka henne.
Vallningen är så roligt och det var verkligen skönt att bo hemma över helgen och kunna ta många mindre pass.
Det blir så mycket bättre för Xante också, för hon behöver inte köra slut sig helt, vilket är då hon inte håller ihop.
Detta gör ju också att vi inte misslyckades så många gånger och då växer självförtroendet mer och mer hos henne.
Och jag har börjat titta mer på fåren än på Xante, och det hjälper ju faktiskt!! haha.

På kvällen scrappade jag en hel!! tänka sig! Det var länge sedan sist. bildbevis kommer,
och jag hade nästan glömt hur avkopplande det kunde vara.

tävlingen då.

först ut var agilityklassen, som hade en massa byten som jag inte var bekväm med.
Xante rev tredje hindret och då har jag svårt att hålla ihop. Men jag försökte. Ytterligare 10fel blev det, med en femma på bommens nerfart, som jag verkligen inte tyckte hon skulle ha. Problemet som har börjat dyka upp är att hon flyger av vippen gång efter annan, så det är något vi får träna. Men trots att jag kom fel i ett flertal byten; så hade vi nästbäst tid av alla, och 4s snabbare än vinnaren!! Vilken kick!!

Sedan hopp. Hyftast kul bana, utan ett hinder där man kunde slappna av. Det är sånt som brukar passa mig.
dock var det en passage som jag inte kunde lista ut hur jag skulle göra. Så jag bestämde mig för att fortsätta på höger sida om lången och försöka pressa henne förbi första tunnelingången. Dock satt hon då mycket fint i den andra tunneln som inte skulle tas just nu. Men det spelade inte så stor roll, jag var mest glad över att hon inte satt i första tunnelingången. hade jag gjort ett bakombyte på lången, så är jag nästan säker på att hon hade sprungit in i första ingången. Dock ska jag sätta upp den och testa. Hade jag bara inte kommit så långt ner i kombinationen innan,så hade det ju löst sig. jag är så nöjd med min lilla stumpa.



Reflektioner: Detta är min första klass3hund och jag har inte kört klasstre mycket innan heller, vilket gör att jag har svårt att hinna med att lära mig banan på ett sätt som passar mig och Xante. Har fullt upp med att lära mig hindrena och min placering, sedan får hennes placering bli nästa, men självklart är det sådant som kommer.

Filmer kommer när min dator bestämmer sig för att acceptera programmet.

Nu är det tre veckor, eller tja nästa fyra innan det blir tävling igen. Då blir det Lund förhoppningsvis.
Ska faktiskt bli skönt med lite agilityuppehåll. Det kommer bli massa andra äventyr!
Spännande=)


gåsahoppet

Då var säsongsdebuten avklarad för detta år. Resultatmässigt har det verkligen varit lite upp och lite ner.
Men överlag är jag skitnöjd med min lilla loppa!

Fredagen började med Hp2.
Banvadringen började redan kl 7, så vi körde hemifrån redan vid fyra.
Det var en bana med lite klurigheter men ändå med flyt. Jag brukar ju veta att Xante blir lite mer laddad när det är tävling, men det kom lite av sig när jag gick banan, så när vi väl körde insåg jag ganska snabbt att jag inte skulle hinna det bytet
jag hade tänkt, som dessutom var ett blindbyte, och då kom jag så klart fel och blev lite stillastående och Xante hoppade hindret tillbaka. På filmen syns ganska tydligt att jag gav upp och slutade jobba, skulle istället bara backa undan lite grann till så hade det ordnat upp sig. Fram till dess kändes det super, och sedan efteråt oxå.

Ganska snart därefter var det Ag1. En bana så var ganska svårt, iaf början för att vara en etta. Det fanns ändå en bra linje genom hela banan, som dessutom var ganska lång. Vi sprang in på en andra plats, och höll den klassen ut, så vi fick vår andra pinne. 9 hundradelar efter vinnaren. Många kom fram och grattade, och tyckte det var ett bra lopp. TACK så hemskt mycket.
Dock var min känsla att det var lite "hattigt" och veligt och många gånger gjorde jag som jag inte hade tänkt mig.
Petra kom fram till mig efter en stund och gav mig lite värdefulla tips, som helt klart ska testas.
Det är jag som måste bli mycket mer medveten om vart jag har mina händer.

Sedan blev det ganska lång väntan tills det var Hopp öppen, som verkligen inte var någon lätt bana, många som diskade sig på ett och samma ställe. Jag hade startnr 121, vilket gjorde att det gick några timmar mellan banvadnring och start, och man tappade ganska lätt fokus. så klart så diskade vi oss på samma ställe som så många andra.
Xante var inte alls laddad inför det loppet.


Lördagen, fick jag sovmorgon, vilket gjorde att mamma och jag kunde äta frukost ihop och sitta och snacka lite.
Helt plötsligt får jag för mig att vi ska köra till kivik och köpa byxor, sagt och gjort, till Kivik bar det.
hade bara misst den lilla detaljen att det var påsk och med det konstrunda, som tur är så kan man andra vägar än dom "alla andra" kör. 2par nya byxor blev det.

Direkt hem och sedan iväg igen till Skurup.
Första klassen var lagklassen och vi hade startnr fem, vilket gjorde att vi fick gå allra första banvandringen,
och då är det alltid mycket mer folk än på dom andra. Föredrar egentligen att gå ltie senare.
Det var verkligen en bana med många kluriga fällor på båda sidor, en bana som inte riktigt passar mig och Xante än.
Jag vill kunna lita på henne mer i slalomen, men denna gången stod det en säck väldigt nära slalomingången, som dessutom var på den svåra sidan så jag tryckte helt enkelt till henne lite för mycket.
det gjorde inte så mycket för första ekipaget diskade sig oxå.

efter ganska lång väntan sen så var det dags för agility öppen. Detta var en bana som oxå den var lång och utdragen, men jag kände ändå att det var en riktigt kul bana, där man kunde ösa på massor. ¨
Xante var taggad till tusen, ännu mer än första loppet dagen innan och ville inget annat än att in och springa. gärna innan det var hennes tur.
Allt flöt på så himla fint och jag kände att jag verkligen hann med att styra henne på det viset som jag hade tänkt,
men så i slalomen drar jag ur henne näst sista porten, och går så klart tillbaka och tar om, och tappar säkert 10-15s  på detta. Så himla synd för annars hade vi legat riktigt bra till. Men så skönt det känns att ha den känslan att det kan gå, vi kan fixa det, inte bara om vi har tur. På den banan var det egentligen bara ett ställe som hon flöt ut en aning, men då var det efter direkt efter att vi tagit om slalomen.

Så hur som helst så är jag hur nöjd som helst, visst resultatmässigt så kunde det väl ha varit en aning bättre.
Men målet med helgen var en pinne i agilityklassen och det fick vi! 
 
utöver att jag är njöd med Xantes prestation, så fick tom jag godkänt av mig själv denna gången.
Vi är mycket mer samkörda, hon förstår mig om jag gör rätt och jag orkar hålla ihop mycket bättre än vad jag gjort tidigare. Jag har hittat tävlings och startrutiner som passar ffa mig, vilket hjälper mig att hitta det fokus som jag saknade så otroligt mycket förra säsongen.

Nu är jag så peppad inför hela säsongen, att få träna och tävla, och utöva något av det roligaste jag vet.


Xante - 3år


Hipp hipp Hurra, för min lilla fyrbenta idag!
Tiden går ju så snabbt, och nu har det gått ett helt år till tillsammans med Xanté.
Om man tänker tillbaka ett helt år, så är det rätt så mycket som har förändrats sedan dess.
Förra året bjöd jag på nybakade bullar i min lägenhet i Lule på hennes födelsedag.
och tänk på mycket vi har lärt oss, och så mycket vi tillsammans har utvecklas,
inom flera området, vilket så klart är jättekul!
Nu ska jag strax gå till jobbet, men ikväll ska vi minsann fira lite grann;)
men sch det vet hon inget om, hihi

Tidigare inlägg
RSS 2.0