Livet om Anna och Xanté

Idag var det då alltså fortsättningen på förra kursen. Vad jag förstod så är vi nu sex st, ett härlig litet gäng.

När vi kom och skulle gå in i hagen, så sa Cima att vi inte skulle vara i 25an utan i stora hagen.
Jag bara tittade på henne, och tänkte att detta kommer inte gå bra. Har ju inte jättebra erfarenheter sedan tidigare
i stor hage.

Men när det väl blev Xantés tur, så vid första rundan så skötte hon sig mkt bra. Gick lungt och sansat och höll ett bra avstånd. Jag skuttade lätt tillbaka efter den omgången, kan jag ärlig säga. För första gången, så kände jag mig helnöjd, även om det alltid finns lite att putsa på, så denna gången blev det inga instick eller försök till spräningar.

Efter ett tag blev det vår tur igen, och då hade Xante nog fått sitta och ladda lite för mkt, för det var lite mer kalabalik i början, men sedan gick det bättre...tydligen har jag dessutom blivit bättre på att backa. Det är ju alltid användbart=)

 Innan vi körde därifrån fick jag dessutom några fler frisbees med mig hem, eftersom den andra sjönk under gårdagens badtur.

I bilen hem kände jag mig så glad, och så lättad, det känns som om vi kommer någonstans, och inte lika mkt fel hela tiden. Fortfarande gudomligt mkt att träna på, men ändå ett steg i rätt riktning.

Jag är så glad att jag fått möjligheten att gå för Cima, som är  otroligt duktig insruktör. Jag kör gladeligen den sträcka dit,
bara vi får valla=)

Veckan annars har bjudit på jobb, många och långa dagar. Lite sådär just nu, fint väder ute och dåligt med patienter är ingen höjdare.  På kvällarna har det varit cykel, simning och lite agility på schemat.

Imorgon ska vi ta oss söderut och fira mamma. Sen på lördag verkar det bli en agilityträning med coachen (läs: syster)
fick idag PMet till SÖSK nästa helg, och insåg att det ligger välidgt nära i tid.

Dessutom funderar jag på att istället för att dra till Gbg och Way out West, åka och titta på NM i vallning vid Christinehof slott. Det hade varit kul!