Livet om Anna och Xanté

Det finns absolut ingenting annat just nu som kan ge mig sådan kickar som vallning,
men inte heller mycket annat som gör att jag får sådan klumpar i bröstet.
Jag vet att Xante inte är den allra bästa hunden och kommer aldrig, hur mycket vi än tränar, bli världsbäst,
men i vilket fall så njuter jag av att se henne jobba, och se hur hon njuter att få göra det hon är avlad för.
Lördagen bjöd på guldstjärnor från kursledaren och det blev jag mycket glad för, samtidigt som det skar lite
i hjärtat när vi fick lite jobbiga påstående. Egentligen inget elakt och bara väldigt ärligt, men så jobbigt sånt kan vara jobbigt att höra. 
 Men hursom så är sådant att hälla tändvätska på  mitt driv och min glöd för detta. Jag vet inte mycket kring detta, och varje gång jag är i fårhagen så lär jag mig otroligt mycket, allra mest på att se de andra duktiga hundarna.

Men en ska alla som läser detta veta, jag älskar min hund över allt annat, och hon är den mest underbara hund som finns för mig, och jag skulle aldrig någonsin vilja ha någon annan läromästare än henne. Sedan har hon också sina brister men vem av hos har inte det?!

När klockan ringde vi vardagstid idag, så ville jag bara vända mig om och dra täcket över huvudet,
men till slut så masade jag mig upp och iväg, och blev mycket gladare ju ljusare det blev.
Mötte upp några nyfunna vänner innan vi drog vidare för att gå kurs för en annan instruktör, och lite andra får.
Det var lite annat läge än tidigare, och nervös var jag, som alla andra gånger när jag går in i fårhagen,
men idag släppte det mycket tidigare, för att Xante var otroligt duktig, på ett sätt som jag knappt trodde att hon kunde.
Hon höll ihop nästan hela tiden, tills jag körde någon minut för länge men ändå gjorde hon inte en enda inrusning, och hon såg verkligen ut att pusta ut när hon fick "ligg" kommandot.

När vi sedan skulle knyta ihop, så fick t o m jag lite beröm för att jag hade lyckats föra henne på ett bra sätt,
och det värmde väldigt!


Mycket att klumpar i bröstet ligger också i frustrationen med att inte kunnat träna i den utsträckning som jag skulle vilja. Det är skitsvårt att få det att gå ihop. MEN det ska gå, det bara ska gå!

När jag kom hem hade jag en go känsla i kroppen, och en energi som jag saknat precis hela veckan.
Så jag fick en massa gjort som bara väntat på mig allt för länge.
och Xante sover stenhårt, ibland måste jag bara gå förbi henne och pussa lite på henne=)
Nu väntar ytterligare en tuff arbetsvecka, och tuff tempo utanför, men jag ser framemot helgen.