Nu byter jag blogg till

tjiix.blogspot.com

Min bror var igår med och tävlade i Sveriges starkaste dräng på Mila-mässan i Malmö. Självklart var jag tvungen att köra ner. Som tur var kunde jag gå lite tidigare från jobbet för att slänga mig i bilen och köra ner dit.

De olika tävlingsmomenten var:

VÄLTA TRAKTORDÄCK
Ett traktordäck skall vältas från punkt A till B, 15 meter, på snabbast tid. Tidtagning sker från startskott till däcket når mållinjen. Två och två tävlar samtidigt. Däcket väger 190 kg.

DRA EN BIL
En bil skall dras från punkt A till B, 20 meter, på snabbast tid. Tidtagning sker från startskottet till framdäcken passerat mållinjen. En och en tävlar. Bilen väger 2,2 ton.

FLYTTA TRAKTORTYNGDER
Ett antal traktortyngder skall flyttas 10 meter. Tyngderna skall hängas upp på en ställning. Tidtagning sker från startskott till sista tyngden är på plats. Två deltagare tävlar samtidigt. Tyngderna väger 37 kg/st.

MILAS DRÄNGALYFT
En sten som väger 120 kilo skall bäras så långt som möjligt på 90 sekunder..

OKBÄRNING
Ett ok som väger 200 kg skall bäras från punkt A till B, 15 meter, på snabbast tid. Tidtagning sker från startskott till båda fötterna passerat mållinjen. Två och två tävlar samtidigt.

Rasmus kompisar blev föräldrar i veckan till en liten flicka. Detta fick jag veta på eftermiddagen på torsdagen på väg hem från jobbet, så efter kvällsrundan med Xanté så satte jag mig vid symaskinen och klippte och sydde.
Frammot läggdags var den nästan klart. Så här blev resultatet till slut.
Lite självkritisk är jag allt, men jag fick mer smak på att testa fler gånger.. och då kanske ha lite mer tid på mig.

Tyvärr en lite suddig bild men dock....

Har virkat en mössa i mönster av OS-mössan, men i andra färger till min kollega!
Tycker färgerna blev riktigt bra.

Mitt senaste projekt blev att sy bokstäver till min kompis son som fyllde år här i veckan.
Fick idéen för drygt en månad sedan och sedan har jag varit på jakt efter fina tyger.
Jag och min symaskin börjar nästan bli vänner nu.

'

Vi vaknade av att solens stråar trängde sig in i sovrummet och redan då kände man att denna dagen skulle bli en riktigt bra dag.Speciellt eftersom man längtar till våren kommer.
Vi packde ihop lite fika och lite ingredienser till brödbak och for ut till Rasmus föräldrars stuga en bit utanför Växjö, Lövhagen.
Det är verkligen en primitiv miljö utan varken el eller rinnande vatten. Men dock en härlig vedugn.
Jag hade fått för mig att det skulle gå att baka bröd i denna.  Medans degen jäste så gick vi en promenad, fikade lite och jag satt på farstubron och läste min bok i solskenet. Behöver jag nämna att vi njöt av tillvaron.
Efter fyra timmar hade brödet jäst i två omgångar och det var dags att gräddas.
Riktigt spännande att se hur det skulle gå, och det blev så bra som  man bara kunde tänka sig!
Av Rasmus fick brödet MVG. Det var verkligen den härliga smak och skorpa som man bara kan få såhär.
Riktigt häftigt!

Xanté och jag har kämpat tillsammans ett tag nu. Det har verkligen inte varit lätt.
jag har verkligen sett hur dåligt hur mått, men inte riktigt kunna sätta huvudet på spiken
vad det som varit det riktiga problemet. Troligtvis har det inte varit ett enda problem utan en kombination av flera.

Men i vilket fall så det har varit behandling av hennes muskualtur + antibiotika för en anaplasmainfektion i
kroppen, vilket nu har gjort att hon blivit mycket bättre.
Jag börjar våga sätta igång henne lite mer rent fysiskt.
Det blir nu fokus på att bygga upp henne igen.  Både hon och trivs mycket bättre med det:)

Nu blir det varvning mellan konditionspass med mig på cykel eller i löpskorna.
Styrketräning för att bygga upp kroppen med motstånd och nu börjar hon fatta själva grejen
vad det är hon ska göra.
Utöver detta så blir det några pass på bålstabiliet kombinerat.

Lilla Xet börjar nu röra sig mer fritt i kroppen. Beteendet är nästan lite valpigt här hemma och det är som om
det spritter i kroppen på henne ungefär som en annan har vårkänslor...


Puss på dig mattes älskling!

Både Rasmus och jag tycker om att åka skidor, både på längden och tvären;)
Västerbotten museet i Umeå låter då lite spännande, eftersom det också är till Ume vi ska
i första hand...'



Svenska Skidmuseet öppnades för första gången för publik 1928 i tornet till hoppbacken på Fiskartorpet i Stockholm. Museet utvecklades till en etnologisk mönstersamling tack vare major Artur Zetterstens insats som skidforskare och intendent.

Under 1950-talet uppstod problem med lokal och tillsyn. På initiativ av Hans Holmlund i Bastuträsk överlämnades samlingen 1963 till Västerbottens museum. En utställning iordningställdes i källaren på Lars Färgares gård, som strax dessförinnan flyttats till Gammliaområdet från Umeå centrum.

Källa: http://www.vbm.se/utstallningar/svenska-skidmuseet/historik.html

Hittade något spännande om man nu ska turista i Sverige, så är väl Älgens Hus ett litet måste:)

Älgens storlek varierar beroende på könet, underarten och miljön som älgen lever i. Till exempel blir älgarna i Norrland generellt större än älgarna i södra Sverige. I Sverige har en älgko vanligen en boghöjd mellan 150-170 cm, en älgtjur mellan 180-210 cm. Som mest kan en älgtjur uppnå en boghöjd på 230 cm. Vikten på hösten ligger för en älgko på cirka 270 till 360 kg och för en tjur på omkring 380 till 540 kg. Tjurar på 600-700 kg är emellertid inte ovanliga och de tyngsta kända älgtjurarna vägde nära 1000 kg. En kalv väger på hösten vanligen mellan 120–150 kg.

Älgen har en uttalad könsdirform tjuren är avsevärt (omkring tjugo procent) större än kon. Skillnaden kommer dock till uttryck först vid fem–sex års ålder då den är mycket tydlig. Denna ålder är det dock ovanligt att en tjur uppnår i Sverige nu för tiden då jakttrycket är högt på tjurar och medelåldern generellt låg. Kor som uppnått en ålder på över femton år är däremot inte så ovanliga.

Ett säkert sätt att avgöra kön när tjuren inte bär horn är att titta på baken på älgen, kon har en väl synlig vit strimma runt könsorganet.

Vid födseln är älgkalvens fäll rödbrun. På vuxna djur varierar fällens färg från rödbrun via gråbrun till svartbrun. Under vintern bleker den ut lite. Benen är ljusare och har kortare hår än den övriga fällen.

Från wikipedia

Källa: http://www.algenshus.se/

Museeum är kanske inte det allra första och det som vi kommer att göra mest men har jag har hittat några stycken som låter lite spännande...

Psykiatriska Museet är sedan 2002 inrymt i en fd vårdavdelning från 1911 som restaurerats till ursprungligt skick. Det finns hiss till första planet. Huset var ursprungligen personalmatsal och personalbostad, senare blev det vårdavdelning och lokaler för socioterapin.

På nedervåningen berättas om vården och om alla andra avdelningar som krävdes för att sjukhuset skulle fungera, tex maskinavdelning, kök, tvätt, jordbruk, djurhållning, hantverkare, kyrka och kyrkogård. Här kan du också titta på fotografier i album. På övervåningen visas bl a ett patientrum och ett bostadsrum för personal.

Museet drivs av Psykiatriska Museets Stödförening, en ideell förening. Kalmar Läns Landsting står för lokalen.

http://www.psykmuseet.se/

Nu börjar jag så smått planera för våran trip i Sverige. Troligtvis blir det utan hund. Hon får lite lantlivssemester hemma hos mamma och pappa, för hon ska slippa åka bil så himla mycket.

Ett av dom första tipsen som jag fick och var tvungen att kolla upp var Thaipaviljongen
som tydligen ska ligga en bit in i den Jämtländska skogen.

Historien om Kung Chulalongkorn

“Min resa till Europa är den första bron till modernisering, men att utföra alla praktiska detaljer blir ett arbete för hovet. För mig är det en väg till kunskap och erfarenheter av de Europeiska kungahusen och dess seder." (Chulalongkorn 1897).

Kung Chulalongkorn (Rama V) av Siam

1897 besökte Kung Chulalongkorn Sverige och Ragunda. Nästan exakt hundra år senare påbörjades byggandet av en paviljong till minne av kungen. Här är historien om den Thailändska paviljongen i Utanede. Kung Chulalongkorn besteg tronen i Siam 1868. Han var en älskad och beundrad kung inte minst för att han initierade avskaffandet av slaveri i sitt hemland. Kung Chulalongkorn var den femte kungen i sin släkt och kallades därför Rama V Chulalonkorn av Siam. Kung Chulalongkorn var engagerad i att utveckla sitt hemland, han arbetade aktivt för att ge landet en modern struktur, vilket förde honom på resor över hela världen.

En kunglig inbjudan

När Kung Chulalongkorn fick en inbjudan att besöka den internationella konst- och industriutställningen i Stockholm av den svensk-norske kungen Oskar II tackade han ja. Kung Oscar ville även visa andra delar av Sverige och eftersom den svenska sågverksindustrin intresserade Kung Chulalongkorn föll valet på mellersta Norrland. Här fanns vacker natur med ljusa sommarnätter och ståtliga vattenfall. Kung Chulalongkorn var också intresserad av att se den svenska moderna trafiken både på vatten och land.

Besöket i Utanede

Sällskapet med Chulalongkorn, hans söner och deras personal (ca 30 personer) åkte med sin egen lustyacht upp till Härnösand. Från Härnösand fortsatte sällskapet, med ångaren Strömkarlen, längst Ångermanälven till Sollefteå där man övernattade på Appelbergs.

Nästa dag gick färden till Bispgården där det intogs lunch på det dåvarande turisthotellet. Sedan fortsatte färden med häst och vagn på en dammig väg till Utanede och ångbåtsbryggan.

Hela vägen var dekorerad med det bästa som det sommarfagra Ragundadalen kunde åstadkomma. Mängder av människor hade kommit långväga ifrån för att se och hylla de exotiska gästerna. Av anteckningar gjorda av kungens handsekreterare framgår att det kungliga sällskapet kände sig mycket hedrade av folkets uppvaktning. Ångbåten Liden backade så ut från Edsets brygga, gjorde sin alltid farliga och välberäknade vändning mitt i det forsande vattnet, varpå Kung Chulalongkorn lämnade Ragunda kommun och fortsatte sin färd längst den vackra älven ner till Sundsvall. När den dammiga vägen vid Utanede rustats upp femtio år senare, påmindes man om den thailändske kungens besök och döpte vägen till Kung Chulalongkorns väg.

 

Källa: http://www.thaipaviljongen.se/2.f859c32126f4bf5a6e800036.html

Egentligen skulle jag allra helst vilja skriva om vår planerade Roadtrip till sommaren, har hittat massa spännande turistmål så Rasmus och jag skulle kunna vara borta många veckor...Får väl försöka begränsa sig.

Men i vilket fall så mår min lilla stjärna inge bra...och jag har så svårt att sätta fingret på knuten.
Efter att vi var hos ortopeden i mellandagarna så har jag behandlat Xanté efter de rekommendationer jag fick och dessutom har hon fått på smärtstillande och jag tycker att hennes bakben har blivit betydligt mycket bättre, vilket självklart väldigt glad.
Hon fick t o m träna ett minipass agility under väldigt kontrollerade former, och som hon älskade det. Det riktigt värmde matte-hjärtat. Det gick verkligen bra.
Ett par dagar senare tänkte jag att jag skulle träna lite lydnad, för att få henne lite hjärn-trött.
Då vi kommer upp till klubben så är min kompis där och kommenderar mig i frittfölj. Vi hinner inte ta mer än ett par steg innan hon säger att Xanté inte går rent. Jag fattar ingenting och jag såg inte heller att hon inte gick bra.
Men så tåg K henne och gick fot och då var det inget att snacka om. Bara till att avbryta träningen och gå en runda med henne istället. Känner givetvis igenom henne igen och hon ömmar inte direkt någonstans.
Tankarna börjar snurra, hur ska man hantera detta? Vad är det som händer? Varför?

Åter igen koppelrastning och ta de lugnt. Lätt för en hund som redan är lite halv understimuelerad...
Bokade tid till veterinären och telefontid med ortopeden eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle ta mig an detta problem. Båda tiderna blev idag, så det kändes lite som dagen D.
Först var jag på den bokade tiden hos veterinären och han tog sig tid och tittade på X. Hon tyckte det skitjobbigt idag, hon har tröttnat lite på okända människor som ska provocera för att se vart hon har ont. Det är ju inte så konstigt, men samtidigt något som måste göras för att vi ska veta var det sitter någonstans.
I vilket fall blev det också blodprov, som efter många om och men visade sig vara negativt för borrelia men dock positivt för anaplasma/ehrlichia. vilket inte alls är bra...
Efter diskussion med veterinären så skickar vi iväg proverna för vidare analys och innan dess blir det ingen antibiotikabeh.

Vid lunch ringde ortopeden som vi träffade i julas. Hon tyckte att jag hade resonerat helt rätt med tanke på blodproverna och uteslutning av detta..
Efter en stunds resonerade fram och tillbaka om tänkbara behandlingsalternativ, så fortsätter vi med rehabövningar och NSAID och hoppas på förbättring...har en tid bokad lite längre fram för säkerhets skull.

Xanté mår efter omständigheterna rätt ok, är lite uttråkad och vill mysa en massa med matte. Direkt allmänpåverkad är hon inte i detta stadiet, men det ju det som är lite lurigt.

Jag förklarar härmed krig mot fästningarna!!! Jag avskyr dom små krypen!

Mattes älskade lilla myshund <3